Louvic och Kamskogs resa

Sorg mitt i det stora äventyret.

2010-09-17T08:46:00.000-07:00

Älskade lilla mamma
Född 6/2 1936
Död 31/8 2010

Det blev inget Medelhavet i år.
Men tack gode gud för att vi hann vända båten hemåt igen.
Vi bestämde oss för att avbryta det stora äventyret pga av mina föräldrars sjukdomar som hastigt blev sämre.

Jag kom hem till ett fullkomligt kaos.
Pappa på sjukhus, deprimerad och arg.
Mamma på sjukhus, döende????
Va, när hände detta.

Att hon var så sjuk, visste hon nog inte själv. Min lilla mamma var nära att dö dan efter jag kom hem, men klarade den krisen och blev något bättre.
Men med beskedet att hennes långt gående cancer i levern inte gick att bota, så flyttade hon till ett sk hospice i Täby.

Vi fick några veckor tillsammans innan hon den 31:a augusti stillsamt somnade in.
Hennes kropp orkade helt enkelt inte längre.
Skönt för henne, men otroligt svårt att ta till mig.
Att det gick så otroligt fort, jag menar kvällen innan blev hon rullad i håret och vi satt och småpratade.
Jag önskar så att vi hade fått ett tag till, så mycket tid gick åt att fixa med papper, papper och åter papper.

Nästa vecka är det begravning, huu jag bävar.
Även om jag känner mig ganska stark så tror jag att jag lever i en bubbla liksom.
Det är så mycket att fixa med, så det riktigt stora saknaden kommer nog sen.

Och hur ska lilla pappa klara av detta?

Livet blir inte alltid som man tänkt!

2010-07-30T02:41:00.000-07:00

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig i livet, eller hur?
Vi har efter mycket tankar och funderande gemesamt beslutat att vända norrut igen.

Vår familj hemma i Stockholm är i så dålig kondition att den riktiga glädjen över det stora äventyret inte riktigt vill infinna sig.
Det känns helt enkelt inte rätt att dra söderut i år.
Kanske nästa år.

Medelhavet lär nog ligga där då också. Vi är nästan tillbaka i Tyskland (kommer till Borkum i eftermiddag.
Men vi ser det positivt i alla fall. Vi får segla mer i Danmark och Sverige nu på vägen upp, bara det!

Det var ju friheten vi sökte och den har vi ju kvar! Kan man besluta över sitt liv så är man ju fri och det är ju precis det vi har gjort.

Vi hade en fantastisk tid i Holland, där vi blev kvar i flera veckor pga av att jag flög hem en vecka, samt att vi hade Louise på besök.

Nu ser vi fram emot att träffa vår familj ganska snart, så vi kan stödja dom på bästa sätt.

Kram Kicki, Roger och Rosso.

Louise är på besök.

2010-07-21T08:40:00.000-07:00

Kvällsunderhållning

Vi lämnar Willemstad.

Roger har äntligen lagat dingen!

Louise sitter och myser.

Vi har räddat en duva ur hökens klor, Postis damp ner som fripassagerare och hängde med oss tills han tillfrisknat.

Vi väntar på broöppning i Dorchet.

Holland lider mot sitt slut.

2010-07-15T09:12:00.000-07:00

Holland The End.

Det tog som sagt lite längre tid att ta sig igenom kanalerna i Holland än vi tänkt oss först.
Men vi blev lite försenade pga mycket dåligt väder (svårt att tro idag med 40 grader varmt i solen).
Sen är mamma och pappa lite risiga så vi har dragit på det lite ifall nåt skulle hända.
Från Enkhuizen tog vi oss till en annan gullig stad som heter Hoorn.
Från Hoorn till Volendam, som fullkomligt sjöd av liv eftersom det var Volendamdagar.
Därifrån skulle vi gå vidare till en annan charmig stad men bogpropellern gick sönder igen, så vi ankrade upp för att försöka laga den. Tyvärr klarade vi inte det, så nu får vi köra utan till vi löst problemet.
Efter det körde vi faktiskt på en bit genom Amsterdam och stannade strax utanför.
Från Amsterdam har det varit lite mer passning med broar och dess öppningar.
Så nästa morgon fick vi kliva upp kl 4 för att hinna till 5 öppningen.
Sen har vi hållt på så lite med en del broar ända till slutet av stående mastrutten.
Men det har varit värt all väntetid, grunda kanaler och blåsiga dagar, för vi har verkligen fått ännu ett favoritland att sätta på vår lista.
Ja, sen blev det lite tyst på bloggen ett tag.
Jag lämnade Roger i Den jättefina stade Willemstad och tog mig tillbaka till flygplatsen i Amsterdam.
Har varit i Stockholm en vecka hos mina krassliga föräldrar. Det dåliga samvetet att inte kunna vara där när dom behöver en behövde stillas. Nåväl, jag hörde på mammas röst att det var dags att ta en sväng hem och var chaufför, kock och hemsamarit en vecka, med skjuts till diverse doktorstider etc etc.
Men det gjorde jag så gärna.
Jag tog med mig Louise tillbaka, hon ska vara med oss några veckor på båten, så himla mysigt.Tyvärr har det varit lite regnigt och blåsigt ett par dar, men det ska nog bli bättre.
Vågar knappt skriva det, men vi är fortfarande kvar i Holland, men snart är faktiskt landet slut så då blir det nya äventyr. Men vi har som sagt trivts enormt bra här och har från Willemstad tagit kanalerna vidare ner mot Belgien.
Ligger i dagsläget i Veere som är en ytterligare jättecharmig liten hamnstad i Holland.
I morgon drar vi vidare mot Vlissingen som blir den sista anhalten i Holland.

2010-06-25T05:42:00.000-07:00

Holland.
Vilken miss att man inte besökt landet tidigare. Jättefint, mysigt, trevliga människor och språket är faktiskt ganska likt svenska egentligen, ja lite fantasi får man kanske ha, men.
Vi har nu kommit till Enkhuizen, som ligger vid en av de sjöar som ligger längs Staande Mastroute.
Vi började i Delfzilj där vi låg i hamnen Naptunus som ligger nästan brevid slussen in i kanalen. Bra funktionell hamn med hjälpsamma grannar.
Därifrån åkte vi till Gröningen som är en ganska stor stad, dessutom hade Holland vunnit i fotboll när vi var där så dom var ju som tokiga. Vi låg i Jachthaven Ooosterhaven som låg precis innanför stans första bro. Kl. 9.00 dagen därpå så släppte slussvakten ut oss som ville lämna staden. Vi var 4 båtar.
Vi tog det ganska lugnt och stannade för lunch vid Garnwerd, vi tyckte att byn var så gullig så vi stannade en extra natt. Dessvärre ingen affär, men vi cyklade till grannbyn.
Resan därifrån blev pinsamt kort men det var så otroligt dåligt väder, kallt, blåsigt och allmänt olustigt så det blev en kort färd nu också. Vi stannade i Zoutkamp i en liten gullig marina efter bron. Lite grunt så vi fick nästan trycka in båten, men det gick.
Efter Zoutkamp så blev det ytterligare en kortis, men vädret är verkligen inte med oss.
Vi tar in i en ganska stor hamn som heter Lunegat, mycket bra med fräscha duschar, trevligt ägarpar etc. Ganska tråkigt område, men cykeln får tas fram ännu en gång för färd till affären i Kollum.
Med vindar på 15m/s även i kanalen så blir det 2 dagar totalslappande med bokläsning. Pga av vädret så kunde vi faktiskt inte ens tvätta.
Därifrån passerar vi Dokkum som ser ut att vara en jättegullig stad också, men nu måste vi puttra på lite. Innan Dokkum såg vi också jättemycke fina anläggningsplatser, där man kan ”parkera” båten. Det finns tillgång till ström (man betalar i en liten låda) och på en del ställen finns tom vatten. Väldigt fin service.
Vi tar oss till Leeuwarden, men hinner inte in i själva stan innan broarna stänger för dagen, så vi hittar en mysig plats strax utanför (sista stället, så vi har lite tur också).
Men ska man med båt till Leeuwarden så ska man absolut ta sig in i stan och lägga sig längs kanalen där det finns fina anläggningsplatser, tom dusch vid ett ställe. Jätte jättefin stad.
Vi stannar dock inte eftersom vi slappat lite väl mycket så vi tar oss en ganska lång sträcka ända till Lemmer. Vi hade tänkt stanna tidigare men med segelbåt med djup på 1.85 så var det svårt att ta sig till någon av de fina anläggningsplatserna längs denna sträcka. Motorbåtarna låg verkligen jättefint.
Vägen till Lemmer bjöd på lite spänning, eftersom Fonejachtbrug är stäng för ombyggnad så är rutten omlagd, och en sträcka bjuder inte på mer än 1.90, vilken vi kände ett antal gånger. Men som sagt det är bara lera, så det är bara att gasa på lite.
Norr om Gröningen och Frisland är väl annars de grundaste delarna på Staande mastroute, men har vi på 1.85 klarat det så.
Från Lemmer gav vi oss ut på en av sjöarna längs rutten och idag fick vi faktiskt sätta segel. Dessutom har sommaren kommit så vi har haft en fantastisk sommardag och ligger nu i en riktig liten pärla till stan. En medeltidsstad som heter Enkhuizen, som är såå himla gullig. Men det är mycket båtar redan nu, så det blir nog ganska fullt här mitt i sommaren. Vi hittade dessutom en kanonstad med jättefina varor till jättebra priser, så vi har tom frestat på franska ostar ikväll, trots att vi inte är i Holland.
Vi lagar ju nästan all mat hemma, men det finns en hel del trevliga restauranger längs kanalen, ibland får man ligga vid deras brygga om man äter där. Och de små städerna och byarna vimlar av mysiga ställen att äta på. Har inte riktigt koll på ännu vad man äter i Holland…inte så mycket fisk i alla fall.
Holland är ett jätte trevligt land att semestra i!

Kanaläventyret fortsätter!

2010-06-21T12:56:00.001-07:00

Djupmätaren står nästan ständigt på 00, men det är ju bara lera!!! Vi mötte en båt i dag som var 2.10, så vi med våra 1.85 kan ju andas ut, eller?
Det är fantastiskt mysigt att vara på väg igen efter några dagar med otroligt mycket blåst. Solen har tom varit framme flera gånger under dagen.

Vi lämnade marinan Lunegat (mycket bra marina) i morse. Stannade för brovaktens lunchtimme strax utanför Burdaard. Där "parkerade" vi utanför en holländare (han med 2.10) som mycket gärna ville berätta om var någonstans det var fint etc. Det var en mycket givande lunch.

Vi stannade till för att fylla på med lite mjölk, bröd och hundmat och fortsatte sen för att leta upp någon mysig "anläggningsplats". Vi såg mängder av mysiga platser i morse, men dom vi försökte med nu strax norr om Leeuwarden var lite för grunda för oss.
Så nu ligger vi på den allra sista (men mycket mycket mysiga) anläggningsplatsen strax innan Eebrug.
Vi promenerade in till city för att posta ett brev till revisorn (det tog 2 timmar att hitta en brevlåda). Den fanns vid tågstationen och i ett kvarter nära båten upptäckte vi när vi kom tillbaka.

Vår käre vän Åke från Simrishamn ringde ikväll igen, för att kolla att allt är ok.
Vi lovar att bli bättre på att höra av oss.

Annars är kvällen som en kväll i det gamla livet....Roger kollar fotboll och jag, läser en god bok.

Carpe diem!

Kanalerna i Holland

2010-06-19T09:35:00.000-07:00

Vi hade faktiskt en fantastisk solig, varm och mysig dag på kanalerna.
Men nu, herregud rena rama höststormarna. 15m/s i byarna här i hamnen. Alltså vi är inblåsta, igen. Så vår färd i de hollänska kanalerna går riktigt sakta just nu. Men å andra sidan hörde vi om 6m höga vågor ute i Tyska bukten, ja då ligger jag mycket hellre inblåst här i kanalen.

Har tittat lite på bröllopet på tv, dock med hollänsk speaker, men det gick bra ändå.
Vi ska öppna en av sillburkarna från Sverige ikväll och fira med brudparet.
Vi har precis sett att Tour de France börjar i Rotterdam i år, kanske vi kan se det om vi kommer vidare nån gång.

Det är dock jättemysigt i kanalerna, även om man får vara lite på sin vakt ibland. Det är lite grunt på sina ställen, bara lera dock så man får gasa lite extra om man fastnar lite som vi gjorde häromdan i en hamn.

Resan går vidare!

2010-06-14T08:54:00.000-07:00

Lite inblåst utan internet några dagar.
Vi seglade alltså vidare till Helgoland. En ö utanför Tyskland som kan angöras när som och som är tillräckligt djup.
Helgoland är en taxfri zon, vilket medför att ön besöks av en massa människor som skall bunkra sina spritförråd. Stora båtar från kommer från fastlandet med passagerare, om man inte som vi kommer med egen båt.
Vi träffade ett mycket trevligt par från Belgien som vi umgås med en kväll.
Dagen efter seglar vi vidare, lite bakis efter allt vin, men men. Vi seglar längs deFrisika öarna och tar oss efter rekommendation in till en hamn som heter Langeoog.
Inget fel på hamnen direkt, men lite väl grunt på vägen dit, kändes inte riktigt bra.
Där blev vi några dagar pga dåligt väder.

Därefter styr vi vidare mot Borkum. Stor fin hamn där man kan angöra när som helst (ja man får ju lite ström emot sig om man kommer fel tid, men djupet är tillräckligt i hamnen.
En mycket trevlig habermesister tar emot oss och visr oss plats.
Tänkte stanna 1 dag, men det blåser upp, så vi blir faktiskt kvar i 3 dagar.
Där träffar vi de första svenska seglarna.
Roger tar emot och säger välkomna till Morgan Och Inger på Lady star Iv, som har seglat ända från Brunsbuttel, så dom är faktiskt lite trötta.
Men vi fikar lite med dom och byter lite erfarenheter och tankar om den stundande resan. Morgan och Inger är på väg mot Spanien.

Vi kastar till slut loss från Tyskland och befinner oss from idag i kanalerna i Holland, supermysigt.
Vi gick in i Delfiljz vid lunchtid och ligger nu ikväll i ett forbollstokigt Gröningen. Vi har parkerat segelbåten mitt i stan och ska avnjuta middag i sittbrunnen, för solen har faktiskt tittat fram en aning.
Vi mår bra!

Kielkanalen.

2010-06-05T11:31:00.001-07:00

Kielkanalen…

Den beryktade och fruktade. Men det var verkligen att vara orolig i onödan.

Vi hade i så fall större problem att få tag på det sista sjökortet som vi från flera håll fått reda på att det var så enkelt att köpa vid Kielkanalen.

Vi hittade en sjökortsaffär, men den var stängd trots att det skulle vara öppet.

Så vi fick gå först, sen ta en färja över till andra sidan (inte tillåtet att ta sin egen båt). Där fanns det nämligen an affär med allt tänkbart för sjöfart. Vi fick på tyskt manér skriva in oss i liggaren och blev med namnlappar. Sen shoppade vi, tog färjan tillbaka och visst den andra sjökortsaffären var självklart öppen när vi kom tillbaks till vår båt, men men, vi fick en liten utflykt.

Så vi tar en macka och kaffe och kallar sen upp mannen i tornet på VHF:en för att tala om att vi vill komma in i slussen.

Vi får vänta ett tag på att få rätt ljus, vitt och så lägger vi oss i slussen och gör till vid flytbryggor.

Verkligen superenkelt.

Vi klättrar upp till mannen i tornet och betalar 35euro för vår lilla kanalfärd.

Många gör kanalen på en dag, men eftersom vi har Rosso så är det ju lite svårt för oss att göra längre sträckor, och vem fan har bråttom så framåt sen eftermiddag kommer vi till Rendsburg, där vi viker av in mot stan och hittar en liten liten båtklubb som visar sig vara en liten pärla. Jättefräscha duschar alldeles nya, och trevlig personal och lugnt och stilla läge.

Dag 2 puttrar vi på några timmar innan vi viker av in på en av de få kanalerna där man kan vika in, men vi hittar en brygga precis vid en sluss, kanonmysigt, där vi gör lite lunch och tar kisspaus med Rosso.

Framåt kvällkvisten kommer vi in i Brunsbuttel där vi lägger till i hamnen för att sova och räkna tidvattenkalkyler innan vi ger oss ut på nya hav.

Så nu har vi faktiskt seglat i ett nytt hav idag, förvisso inte så långt idag heller, men stort framsteg för oss.

Så här ligger vi nu i Cuxhaven och planerar för morgondages segling till Helgoland.

Nu är vi i Tyskland.

2010-06-02T12:40:00.000-07:00

Middags sparris!

Idag väckte Roger mig kl.05.00!!!!!
Han säger att han ville hinna duscha iland i dag innan alla andra i den knökfulle hamnen skulle duscha, men jag tror att han var lite nervös.
Herregud vi har ju seglat till ett nytt land i dag för första gången (Danmark är nästan som hemma), men Tyskland är faktiskt en bit bort.
Nåväl, seglatsen gick alldeles utmärkt.
Havet var lagom i alla avseenden.

Inte ens många fartyg när vi närmade oss Kiel. Nu är vi ju förvisso inte inne i själva kanalen ännu, men ändå!
Vi har lagt till i en modern flaschig marina i Laboe och våran båt ser redan liten ut!
Vi har varit och handlat lite mat och föll naturligvis för den vita sparrisen som smakade underbart.
Vi föll också för lite goda tyska korvar (vi som skulle äta vegetariskt), men dom är ju så svåra att motstå.

I kväll lägger vi oss tidigt och laddar för det beryktade Kielkanalen.
Vi måste stanna till hos Kapitain Stegman i Holtenau och inhandla ett sjökort som fattas för oss också.
Egentligen skulle vi leta efter en Ray Marine handlare också och uppdatera vår VHF, men vi bestämmer oss för att göra det på vägen.

Sommaren kom idag! Vi var tvungna att klä av oss i bara underkläder när vi lagt till, hääärligt!

I dag säger vi adjö till Danmark.

2010-06-01T12:07:00.000-07:00

I dag har vi haft en jätte kul dag.
Vi bestämde redan i går kväll att stanna kvar i Bagenkop en extra dag, för att tvätta lite, fixa lite och softa lite inför avresan till Tyskland.

Alldeles gratis hade vi hela förmiddagen en kurs i att angöra en brygga. En grupp från Tyskland hade sin prakrik precis på andra sidan av den brygga vi ligger på, det var faktiskt väldigt lärorikt och spännande.
Speciellt när motorn stannade och dom fick gå och hämta dykare, visst det var ju ett fisknät som fastnat i motorn....sånt händer.

Efter lunch tvättade vi som sagt i en nästan båt tom hamn, men vid 16 tiden började underhållningen..
Ett pärlband av seglare anlöpte hamnen och bjöd oss på en den ena anläggningen värre än den andra, sååå skönt att se att "alla andra" inte har det så lätt alltid.
Hamnen fick också besök av 5 st vackra gamla skonare, så lika tomt som det var i morse lika knökfullt är det i hamnen i kväll.

Vi träffade en mycket trevlig man från Holland som tipsade oss om en hel del om kanalfarande i Holland.

Till middag åt vi på dansk manér currysill på rågbröd till förrätt, varmrätt blev det faktiskt sjötunga, inhandlad av en fiskare.
Men vi har också köpt fiskespö idag, så hädanefter så fångar vi middagsfisken själv, eller?

Roger säger flera gånger, vilken tur vi har som kan göra en sån här grej......
Visst har vi det, men nära och kära som inte har det lika bra finns också i våra tankar.

Fånga dagen, gör något positivt av den!

Nu ser vi nästan till Tyskland.

2010-05-31T07:24:00.000-07:00

Bagenkop.........

Från Klintholm på Mön seglade vi söderut i ca 30 M till Gedser som ligger på södra Falster.
En jätte söt liten hamn som man liksom fick runda en strand för att komma in i, spännande.
Därifrån tog vi oss till Rödby Havn, ja precis där de stora båtarna till Puttgarden går.
Inte så fritidsbåtsvänlig, men vi följer liksom kusten för att komma närmre och närmre Kiel.

På dagens segeletapp såg vi faktiskt över till Puttgarden, så det är nära nu.
Men vi gillar ju Danmark så vi seglade inte till Tyskland direkt utan följde Lollands sydkust för att korsa Langeland Belt och styra in i en väldigt fin hamn som heter Bagenkop.
Vi seglade i 8knop nästan hela tiden så det gick ganska fort, förutom ett tag då det var ganska höga vågor.
Just den lilla biten är inte jag så förtjust i, de höga vågorna alltså, men Roger han tycker det är suuper.
Det blåste mellan 8-12 m/s, vilket är ganska lagom för Louvic.

Vädret får avgöra om morgondagen blir en vilodag eller en segling över till Kiel och början på det stora äventyret på riktigt.

Carpe Diem!

Äntligen vidare!

2010-05-29T13:47:00.000-07:00

Klintholm!
Där blev vi kvar i 3 dygn. Det var ju inte riktigt tänkt så, men nu när vi äntligen hade fått ordning på vår bogpropeller så var det dags för nästa fel.
Vi fick ingen fixpunkt, det är den lilla detaljen på det elektroniska sjökortet som visar var du är någonstans.
Inte helt nödvändigt för att överleva, men betydligt enklare.
Vilken tur att vår käre vän Greg var runt hörnet....
han skulle faktiskt till vår hamn, så det var inte helt för vår skull han kom.
Men det var för vår skull han stannade en dag extra.

Han är liksom väldigt noga, så han skulle ju självklart gå igenom hela båtens elkopplingar.
Det visade sig i alla fall vara antennen till vår AIS som var problemet, den var avbruten och skulle ju egentligen inte störa fixpunkten, men allt kan man inte förklara.

I dag kom vi alla dock iväg, Greg norrut och vi söderut.
Vi är ikväll i Danmarks sydligaste by Gedser.
Förvisso med en radar som nu inte fungerar, men det får bli morgondagens problem.

Till middag åt vi bruna bönor och fläsk som vi hade i kylen, det dröjer nog ett tag tills vi får det till middag igen.

Carpe Diem!

Mot nya äventyr.

2010-05-25T23:36:00.000-07:00

I dag har vi äntligen gjort oss redo för att kasta loss igen.
Alla reservdelar är på plats och solen skiner från en klarblå himmel.
Vi seglar ca 26m (sjömil) till ön Mön och en lite hamn som heter Klintholm.
Det kommer att ta ca 4-5 timmar, så det är inte så jättelång segling, men vi måste ju tänka på Rosso.

Vi hade en sista middag igår tillsamman med Greg och hans kompis William.
Jag vet inte hur vi ska klara oss utan Greg, han har hjälpt oss med så otroligt mycket.
Vi träffade ju Greg redan i höstas i Ystad då vi hade lämnat Simrishamn.
Greg vet allt om allt när det gäller båtar, segling och datorer så han har lärt oss mycket den här vintern.

Så förutom tråkiga sjukdomsbesked hemifrån och längtan efter Louise och Viktor så ser vi fram emot att segla vidare.

Carpe Diem.
Skjut inte alla drömmar till sen, sen kanske inte finns där för alltid.

Besök från Falsterbokanalen.

2010-05-22T07:36:00.000-07:00

Det var såå trevligt att få besök "hemifrån".
Jonas och Ann-Sofie färdas över havet i 4 timmar för att spendera en fredagkväll med oss, god mat och dryck därtill.
Vi åt bla färsk öring som vi grillade.
Vi satt uppe sent och pratade om vårt kommande segelliv.
Vi vinkade av dom idag efter lunch och ser med spänning fram emot i vilken hamn vi möts härnäst.

Ett under har dessutom skett idag...Greg, vår händige engelsman har lagat bogproppelern.
Men dessvärre måste vi ändå vänta på delen som är på väg (den är ju betald), men den får vi ha i reserv tills den går sönder igen! Det är alltid något som måste fixas på en båt.

I kväll blir det pizza till middag!
Carpe Diem

Still in Rödvig.

2010-05-21T08:14:00.000-07:00

Känns lite tråkigt att jag fortfarande måste blogga härifrån Rödvig. Inte för att det är något fel på Rödvig, nej det är en jättemysig lite by.
Men vi borde varit på väg mot Mön.

Vi har dessvärre fått felleverans på en reservdel till vår bogpropeller (gör det betydligt enklare att fickparkera).
Tom 2 gånger har dom skickat fel, så nu blir vi här till minst tisdag.
Nåväl, vi är i allafall på väg.

Vi får dessutom besök i kväll från våra tidigare båtgrannar i Falsterbokanalen, så det är egentligen inte så synd om oss alls.
Dom längtar väl också efter att kasta loss på riktigt, eller så kanske dom saknar oss!
Vi har i allafall laddat med kall öl och Gammeldansk inför deras ankomst.
Carpe Diem

2010-05-21T01:12:00.000-07:00

Tillbaka i vattnet!

2010-05-19T05:05:00.000-07:00

Louvic är äntligen tillbaka i vattnet efter en vecka på land.
Såå härligt att vara flytande igen.
Dessutom kom sommaren samtidigt, så nu känns det som livet leker.

I dag har vi också premiärkört tvättmaskinen! Det funkar, guud så härligt med tvättmaskin ombord.
Det spar och underlättar mycket arbete.
Tänk att något så självklart på land, kan bli så otroligt uppskattat till båts!

Annars fixar vi med lite av varje, idag var vi på utflykt till Store Heddinge där vi köpte förlängningssladd till tvättmaskinen och en liten dörrmatta för skorna.

Vi fortsätter att plugga tidvatten med Greg på kvällarna och jag Kicki tycker att det är svårt som sjutton med all räkning, men Roger verkar har koll, så det ska nog gå bra.

Det verkar som vi får besök från Höllviken på fredag av Svanbergs, superkul.

Carpe Diem!

Båtar trivs bäst i vattnet!

2010-05-16T01:11:00.000-07:00

Bottenfärgen är på plats.
I dag står ny vattenlinje på dagsordningen.
Vädret har inte varit på vår sida, igår bjöd Rödvig på ösregn hela dagen.
Natten var lite svajande nästan när vindarna tog tag i båten högt där uppe i luften.
Så, Louvic och Kicki längtar efter sjösättning igen.
Känns tryggare i sjön.

Greg hjälper oss med lite tekniska deltaljer samt att han har lite förhör med oss på kvällarna om tidvatten.
Väldigt givande med lite uppreprepning.

Gårdagen bjöd sällskapet på såväl museum (båtmotorer)besök samt lunch ute, så idag får det bli lite arbete igen.

Carpe Diem

Båten står på landbacken.

2010-05-12T23:06:00.000-07:00

Första etappen är avklarad.
Den var inte så långt dock.

Nu står båten på land i Rödvig som ligger söder om Köpenhamn.
Vi ska måla, fixa och se till att allt är ok inför vidare färd.
Vi blir här över helgen.
Kram till Er alla.

Vi lämnar Falsterbokanalens båtklubb!

2010-05-11T04:16:00.000-07:00

Vi är på väg.
Tack alla trevliga människor vi mött under vår tid i Falsterbokanalen.
En kanontrevlig och bra båtklubb.

Nu är ute till havs och ska ta oss lite varma koppen till lunch.
Vi räknar med att vara framme i Rödvig vid 16.30 tiden.
Än så länge går allt fin fint.
Kram

I dag är det den stora dagen.

2010-05-10T22:11:00.000-07:00

Tänk att den är här nu, dagen då vi kastar loss.
Det är spännande och lite vemodigt på samma gång.
Spännande för kommande äventyr och upplevelser, vemodigt för de man lämnar härhemma.

Havet är blankt som en spegel.
Inte vidare seglingsbart, men jag väljer att se det som ett gott tecken.
Havet välkomnar oss med lugn vår första dag till havs.
Vi styr kosaan mot Rödvig som ligger söder om Köpenhamn.
Där stannar vi några dagar, lyfter båten för lite småarbeten.
Carpe Diem

Vår segelbåt Louvic.

2010-05-09T08:13:00.000-07:00

Louvic är en Bavaria 46 cruiser.
Hon är döpt efter våra 2 barn, Louise och Victor.
Louvic är byggd 2004 och i vår ägo sen 2005.
Hon är, 14,20 m lång, 4,35 m bred och har ett djupgående på 1,85 m.
Motor: Volvo penta 55 hästkrafter.
Segel: Genacker, Genua, Fock och Storsegel.

Utrustning:
Mastervolt
Watermaker
Bogpropeller
Dieselvärmare
Satelitmottagare
Radar
Ais
Navtex, weatherman, 2 st VHF
Kartplotter
Epirb
Gummidinge med utombordare på hästkrafter
2 kajaker
Livflotte
Gasvarnare
Brandvarnare-brandfilt-brandsläckare
Tv-DVD-Data-Radio
3 ankare
Frys och 2 kylar
Symaskin
Dykarutrustning
Fiskeutrustning
Badkläder samt mycket mycket mer.

Det dåliga samvetet.

2010-05-08T04:16:00.001-07:00

Jag sitter på tåget på väg till Malmö.
I Stockholm har jag lämnat mina gamla föräldrar som egentligen behöver mig mer än någonsin.
Jag lämnar också min tappra väninna som tampas med sjukdom.
Jag tar med mig det dåliga samvetet.
Åh, detta samvete som följer oss livet igenom.

Är det inte för något jobb man inte hinner med så är det för barnen.
Dom fick kanske vara på dagis för länge när dom var små osv.
Eller att man inte alltid är den perfekta partnern man egentligen skulle vilja vara.

Eller som nu, dom jag lämnar bakom, för vad då, för att vara så egoistisk att jag själv ska leva livet.
Ge mig ut och segla, fånga friheten, skita i att jobba långpass dag ut och dag in.
Eller blir jag kanske en bättre människa om jag är sann mot mig själv.
Tänk om det fanns facit på livet, hur man ska göra för att göra det rätt.

Eller är det kanske det som är livet, att man inte alltid vet vad som händer, att man inte alltid vet vad som är rätt.
Jag tror att vi måste tillåta oss själva att lägga samvetet åtsidan ibland.
Vara nöjda med oss själva och för de beslut vi tar.
Vi har ett eget ansvar för att våra egna liv också ska bli bra, inte bara andras.
Men det är såå svårt att inte tänka så, samvetet vill alltid följa med.
Ok, då häng med då, ska kanske se det som en slags kärleksförklaring till de man lämnar, att man faktiskt har någon att bry sig om.

Jag längtar också efter de som jag åker till, Roger, Rosso och mina fantastiska barn.
Och till det stora äventyret.

Från asfaltsblomma till långseglare!

2010-04-20T01:29:00.001-07:00

Hade någon sagt till mig för, ja bara 6-7 år sen att jag skulle segla till Medelhavet hade jag skrattat högt och hjärtligt.
Jag, som inte ens kunde köra ekan på landet (eller fick jag kanske inte), jag som bara kom åt ett håll när jag vindsurfade, så Roger fick komma och ta mig på släp.
Nej, jag var nog den sista som trodde att jag skulle hamna i en 46fots segelbåt, kasta loss och ja bli långseglare.

Men tiderna förändras ju och så även vi, så nu sitter jag här och visst ska jag erkänna att det börjar pirra lite i magen.
I månad kvar ungefär innan det bär av.
Det sista ska fixas på båten, släktingar och vänner skall kramas och hunden skall få spruta.

Det ska bli väldigt väldigt spännande, det är otroligt skönt att ha hoppat av ekorrhjulet och få vara sin egen chef.
Jag vet att vi kommer att möta många spännande människor, se vacker natur.
Men visst kommer det att bli andra dagar också, lite sura miner här på båten, lite för grov sjö etc.
Men det känns fantastiskt att våga prova.
Louise har lovat att hälsa på redan i sommar! Härligt...
Kanske kan vi locka Viktor till någon mysig Medelhavshamn också.

Vill du hänga med!
Följ oss på bloggen!
Kram
Kicki

Han klarade det!

2010-04-12T23:07:00.001-07:00

Bra jobbat...badat Roger.

Han lyckades faktiskt få ut den avbrutna borsten ur bogpropellern.
Och det nästan utan att behöva bada, det är ju inte så himla varmt i vattnet den 12 april.
Uppfinningsrik som han är så spände han fast en magnet på, ja nu kom båtshaken till hjälp igen och försökte dra ut borsten på det viset....Lyckade nog inte riktigt så han fick även häva sig ner en bit över kanten för att nå med handen.

Men han lyckade, samt att han stått för familjens första dopp, ja om man inte räknar med Rosso som tog sitt förts dopp när isen smält.

I fixartagen.

2010-04-11T10:26:00.000-07:00

Båten blänker som ett salsgolv.
Toan blev till slut fixad, -duktigt Roger. Blev också tipsad om saltsyra mot kalk och kristallerna ( kisskristallerna då alltså).
Klart vi har ju bott på båten i ½ år nu så även toaletterna behöver väl lite kärlek.

I dag har vi skurat vattenlinjen, Roger låg på mage i dingen och jag drog honom runt.
Vi passade på att fixa lite mer jobb då vi försökte rengöra babords sida bogproppeler (styrbord funkar), vi tejpade fast en flaskborste på båtshaken och försökte regöra.
Vilket funkade strålande tills borsten gick av och fastnade, lite klantigt faktiskt, men men.
Det blir till och bada för Roger, men hade ingen större lust just idag.
Man lär av sina misstag.

Roger har fixat långa förtöjningstampar då vi ska ligga på svaj i någon mysig Medelhavsbukt och jag har städat kylskåpen.

Sen blev det myspys i sittbrunnen med tidningar och fika.
Lite regn!!!! det var så lite, men hallå var kommer regnet ifrån och varför regnar det bara på oss.
Åh, vattenlåset på bryggan har gått sönder igen....Vi trodde det var Dolda Kameran.
Men det får bli ett arbete för morgondagen, idag har vi fixat färdigt.

Båten är väckt ur vinteridet!

2010-04-10T00:34:00.001-07:00

Sillunch i Dragör.

Då har vi väckt Louvic ur sitt vinteridé.
Det mestade funkade bra, utom babords bogpropeller, märkligt, styrbord funkar:
Vi seglade till Dragör i onsdags och stannade 2 nätter.
Det var lungt väder så vi fick dock hjälpa till med motorn litegranna.
Onsdan bjöd på ljuvligt väder, fullt med folk som drack öl i hamnen (typiskt danskt).
Svanbergs seglade också över lite senare och vi grillade och hade det trevligt.
Dragör är en trevlig liten hamn som bjuder på gammalt rustikt, flera restauranger, cafeér, bra affär och de mesta man kan tänkas behöva.
Vi försökte få igång datorn med danskt kontantkort, vilket gick åt helvete.
Åh, teknik är verkligen inte min starka sida.
Nåja vi ska nog lösa det på något sätt.
I dag är det lördag och den här dagen har börjat med att ena toaletten pajat igen.
Stackars Roger, ja det är han som meckar.
Verkar som något sitter fast!
Det är alltid något som måste fixas med.

2010-04-04T03:47:00.000-07:00

Frihetsfrisyr.

Läste en rolig krönika förra veckan.
En tjej hade varit och klippt sig kort och frisören hade sagt.
-Ja, du har inte sällskap.
Tjejen som skrev krönikan bad frisören utveckla sin teori.
Han berättade då att att väldigt många tjejer ofta påstod sig vilja klippa sig kort men att pojkvän, man etc inte ville det, varpå kvinnan då avstod.
-Tjejer, kvinnor som kommer och klipper sig kort har oftast avslutat ett förhållande, fortsätter frisören.
För att påbörja något nytt, bort med det gamla, in med det nya....friheten.
Alltså, frihetsfrisyr.
Såå härligt med en ny benämning på vad jag är uppväxt med-kort=tantfrisyr.
När man landar runt 50 ska man inte ha långt hår, nej då ska man klippa sig kort.
Men vem vill egentligen vara tant?
Så det var med stor vånda jag lät pagen falla.
Men leendet var desto större när jag senare läste krönikan.
Så jag är nu fri med min nya frihetsfrisyr.
Trots att jag faktiskt har kvar min man sen 25år.
Men fri kan man ju vara på många olika sätt.
Jag är fri från ekorrhjulet, fri att bestämma själv över hur mitt liv ska formas.
Jag ska ut och segla med min man och min nya frihetsfrisyr, snacka om frihet.
Jag har tagit mig den friheten, att själv bestämma över mitt liv-
Härligt med frihet och ganska kul med en ny frisyr.
Carpe Diem.

Nya tag

2010-03-14T07:38:00.000-07:00

Nej nu har såväl segeltankar som bloggskrivande legat nere ett bra tag.
Tappade lusten helt när snön och kylan inte tog slut någon gång.
Men förra helgen så vaknade vi till liv lite då vi besökte båtmässan på Bella Center i Köpenhamn.
Vi behöver egentligen inte så mycket men det är ju trevligt att strosa omkring.
Köpte dock en fyrkantig stekpanna som blir kanon, en ergonomisk sittkudde som kommer att passa min rygg fin fint.
Roger hittade ett par nya skor.
Vi va nere i en ny Bavaria Vision.
Det var som att kliva ner i en designlägenhet i Dockan.
Nej, vi är så nöjda med vår Bavaria 46 cruiser.

Det har verkligen gått alldeles utmärkt att bo på båten i vinter, trots att det varit en ganska sträng sådan.
Vi har myst riktigt ordentligt.
Men nu har vi faktiskt tagit bort presenningen, som varit ett fantastiskt skydd för snö och vind.
Roger har tom hängt upp flaggan.
Det var väl att ta i lite för även om båten är flott så ligger det fortfarande is i hamnen i Falsterbokanalen, så vi kommer dessvärre inte någonstans.
Jag ska till Stockholm en vecka, men sen börjar finjusteringen av planeringen för seglingen mot Medelhavet.
Kan inte riktigt förstå att det börjar närma sig.
Såå spännande.

2010-01-07T01:52:00.000-08:00

Jag och Rosso är precis hemkomna från förmiddagspromenaden. Den allra värsta kylan har tagit semester idag och det droppar lite här och var.
Roger jobbar, ganska skönt att någon gång gå själv med sina tankar.

Jag tänker på lilla pappa, inlagd på sjukhus igen. Lunginflammation, vatten i den andra lungan, svagt hjärta.
Likt en liten fågelunge firade han jul med oss andra, mestadels sovande.
Lilla pappa, han som varit så stor och stark, den man gått till för att fråga om råd.
Nu undrar man oroat om hjärtat ska orka slå även i morgon.
Livet gör sig påmint att det inte varar för evigt.
Jag hoppas att man gör det bästa utav livet, lever så att man känner att det är värt det.
Jag vet att pappa hade drömmar, som han kanske inte har infriat.
Men jag hoppas att han känner sig nöjd ändå, för det är ju så det är, man kan bara göra sitt bästa.
Jag ska slå honom en signal!

Brunch på Bastard.

2009-12-17T05:53:00.000-08:00

Helene dyker upp som gubben i lådan på besök i Skåne. Hon är i Malmö, bor på hotell och julshoppar.
Självfallet måste vi ju ses.
Med tanke på jobb så får det bli söndagbrunch.
Och vad passar bättre än att gå på Viktors nya jobb Bastard.
Vi får en Blooody Mary redan i dörren, precis lagom stark.
Viktor visar oss till bords i en kanon läcker lokal.
Man vet inte om det är nymålat eller om det varit så i hundra år.
Med tanke på fräschören har det ju defenitivt inte funnits så länge, men röda väggar i en ja vad ska man säga, störtcool lokal. Köksregionen ligger mitt i, så vi alla kan se vad kockarna har för sig. Faschinerande tycker jag som gammal restauratör, och lite vågat, tänk att inte kunna gömma sig någonstans. Själv tyckte jag att det var skönt att gömma sig i köket lite då och då, men det är ju väldigt trevligt för oss som gäster, ja det är säkert trevligt för kockarna också förresten, att inte bara gömmas bakom stängda dörrar.
Vi äter en i vår smak fantastisk brunch....preeecis vad jag och Roger tycker om.
Bönor med anka, typ som cassoulet med confit de canard, därpå kommer en krämig omelette gjord på gruyere samt en ost till som jag dessvärre glömt namnet på, kronan på verket är tryffel salami, ja det kan ju inte bli annat än gott. Nästa rätt är också i vår smak mycket god, om än lite förvånande i dessa tider. Ål med pepparrot, kapris, potatis smaksatt med lite syrlighet. Efter dessa smårätter kommer det på planka en hjortragu som ligger ovanpå en krämig polenta, allt dekorerat med sallad och parmesanost. Magen börjar att kännas ganska full, men som grädde på moset blir vi serverade en stor tallrik äppelpaj med vaniljsås. Den otroligt trevlige servitören (nåt bra har man gjort i allafall) dvs sonen säger åt oss att vi måste kolla in toaletterna. Eller va, hamnade vi fel nu, var detta ingången till nordellen!!! Nej skämt åsido lika härligt här som i matsalen, här går färgskalan i olika lila nyanser och guld. Några renhorn sitter på väggen där det hänger lite halsband. Inredningen är mycket enkel, men så rätt. Lite mystiskt, rustikt och det skulle inte förvåna mig ett dugg om alla i personalen pratar franska när jag kommer tillbaka från toalettbesöket, för jag hade lika gärna kunnat vara på en sylta i Paris. Alltså, en sån där schysst sylta som man blir så glad när man hittar. Mycket mycket bra och vi kommer definitivt återvända, inte bara för den otroligt trevlige servitören utan också för den otroligt goda maten och trevliga atmosfären.

Briggen Tre Kronor i Falsterbokanalen

2009-12-03T09:25:00.000-08:00

Vilket ståtligt besök vi vaknade till. Briggen Tre Kronor låg förtöjda som grannar till oss i Falsterbokanalen.
Fartyget är på väg Köpenhamn med en budkavle av budskap från världens alla ungdomar till klimatkonferensen där som börjar på måndag.
Fartyget kommer att vara en plattform för en rad olika aktiviteter under hela konferensen, framförallt sett ur ett ungdomligt perspektiv. Bra tycker jag!

Christiansö/ Bornholm

2009-11-30T09:03:00.001-08:00

Christiansö

Lite historik

Till skillnad mot alla områden öster om Öresund dvs, Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge, så lyckades Bornholm att göra sig fria igen för att återigen bli en dansk ö.

Detta skedde i slutet av 1658 och var ett resultat av krigen mot Sverige 1657-1658.

Ön blev landets utpost mot Öster och dess exakta postering blev Ertholmarna, som består av flera öar, de största Fredriksö och Christiansö vilka är bebodda än i dag.

Eftersom Ertholmarna består av 2 nartuliga hamnbassänger, vilka kunde anlöpas i vilket väder som helst så ansågs platsen som perfekt och bygget av fästningen började 1684. Själva bygget av fätningen klarade man av på ett år men sen följdes det av byggen av 2 kaserner för besättningarna och deras familjer. Man byggde också många batterier runt om öarna där man hade utkik.

Store Tårn som byggdes 1806 används i dag som fyr och i Lille Tårn Christiansö Museum.

Ringmuren byggde man senare efter att i kriget mot England (1807-1814) blev angripna av engelska fregatter. Man lyckades förhindra en invasion men många byggnader och människor kom till skada.

Men för att säkra upp öarna ytterligare, som hade en viktig funktion att fungera som bas för danska kaparskepp ansåg man att bygget av ringmuren var nödvändigt.

Kaparskeppen som anföll de engelska handelsfartygen måste ju skyddas.

Men det var då, så kaparskeppen är ju borta sen längesen, men det finns dock ca 100 boende kvar på ön trots sin avskildhet (eller kanske tack vare den).

Närmast hamn är Gudhjem, dit det tar ca 40 min med båt, båten som också förser ön med leveranser av livsmedel, post, ja det mesta.

De som bor kvar är fiskare konstnärer och några andra priviligierade människor. I stort sett måste man nästan vara född på ön eller vara ingift för att få bosätta sig där.

Man har egen skola upp till högstadiet, efter det flyttar barnen till Bornholm och bor på internat.

Man har mycket strikta regler för att ön i största möjliga utsträckning skall bevars till hur det var förr.

Man tillåter inga yttre förändringar på byggnader, man får inte ens sätta upp tv antenner.

Det är en ynnest att få besökt denna ö. Det är verkligen som att gå tillbaka i tiden, så himla häftigt.

Man blir vördnadsfull och märker glädjande nog att människor visar stor respekt för ön.

För att bevara öns biotop är det tex inte tillåtet att ta med sig sina fyrfota vänner till ön, men det är inte så svårt att respektera för inte ens de boende får ju ha husdjur.

Dessutom bjuder öarna på ett mycket rikt fågelliv. När vi var där låg ejdrarna på långa rader längs ringmuren och ruvade på sina ägg. Och mycket bekväma med säkerheten att inte bli störda rörde dom inte en fena eller fjäder, trots att vi passerade ganska nära.

Man går runt ön relativt snabbt om man måste, eller så tar man det i sakta mak och bara njuter av utsikten, lungnet eller bara tanken av att få vara i denna levande historiebok.

Har man inte som vi, egen båt tar man sig hit med båt från Gudhjem eller Allinge.

I dag bjuder ön självfallet på lite moderniteter trots strävan att bevara det ursprungliga.

Vill man bo kvar så erbjuder ön på ett litet hotell eller en campingplats, men man måste vara ute i god tid för tillgången är mycket mindre än efterfrågan.

Men den vanligaste besökaren är ändå dagsbesökaren. Om man undantar oss som tar oss dit för egna segel eller motor, vi stannar oftast över natten, men då har vi ju våra egna kojer att krypa ner i.

Vi seglade dit en vacker vårdag och blev mycket väl mottagna av hamn värden som också informerade oss att vi kunde gå till lanthandel och boka bord på Värdshuset i fall vi önskade äta där på kvällen. Och det ville vi, inte för att vi var så många som åt denna tidiga vårdag , men det var som sagt vi och några andra ”tokiga” tyska seglare.

Men vi njöt av stillheten, den goda maten och att värdshuset över huvud taget hade öppet.

Innan vi seglade hem igen dan efter lyckades vi tom att få handla med oss öns stolthet hem, Ruts sill, trots att boden inte var öppen så öppnade dem vänligen butiken för oss.

Man gör currysill, tomat och curry och alla 3 sorter är lika goda.

Hamnen är sommartid mycket välbesökt, framför allt i juli så får man räkna med klättra över andra båtar för att ta sig i land, men det är det värt.

Vill man som vi inte ha det så trångt så tar man sig dit en annan tidpunkt en högsäsong.

Men hur, när eller varför du besöker Christiansö så är det verkligen värt det. Men glöm inte att vi kliver in i en historiebok så var varsam mot denna vackra pärla i Östersjön.

Höstpromenad

2009-11-24T13:36:00.000-08:00

Jag vandrar varje dag med Rosso och Roger längst havet i Skanör och funderar över mitt nya liv, det fria livet. Vissa dagar njuter jag till fullo, andra dagar går funderingarna åt andra hållet.
Men det är väl inte så konstigt, att funderingarna finns. Från ett så inrutat liv med tider, tider och tider, till att vara helt fri, om man nu kan bli det. Men så fri att man själv kan styra över tiden. Och framför allt funderingarna hur man vill leva sitt liv. För att vara fri måste man ju kanske offra något annat för att få livet att gå ihop. I vårt fall har vi bestämt oss för att leva ett enklare liv för att att det fria livet ska räcka längre. Köphetsens tid är över och vi kommer dessvärre inte hjälpa till att världen tar sig vidare genom konsumtion. Däremot bidrar vi med ett sundare och enklare tankesätt i andra sammanhang. Vi äter mer miljövänligt och är väl i dagsläget vad man kan säga flexiterianer (schysst uttryck tycker jag), köttet på middagsbordet är i stort sett helt utbytt. Vänligt för såväl miljön som plånboken. Lev väl & Carpe Diem

Tur att man inte ska segla idag!

2009-11-18T06:04:00.000-08:00

Vilket skitväder, regnet står som spön i backen, vinden viner i masten och Roger är där ute och kollar alla förtöjningar, stackars han.
I dag är det jobbfritt så vi har varit och ätit en fantastisk god lunch på Spelarbäcken i Skanör igen. Så himla fräsch vegetarisk feelgood bufeé. All heder till kockarna där. Sen var vi och handlade på oss lite mat hem och några grisöron till Rosso.Dom är både större och dyrare här än på Österlen, men hundarna är kanske lite mer bortskämda här. Annars mår vi bra, det är som balsam för relationen att bara vara, vi bråkar aldrig. Utan har det väldigt trivsamt tillsammans. Vi är ute, läser, lagar mat och undrar stillsamt hur vi hade tid att arbeta så mycket som vi gjorde.
I dag blir nog inte livet mer spännande än så här, så Carpe Diem

Nytt liv.

2009-11-15T09:17:00.000-08:00

Tänk att man från den ena veckan till den andra bara kan skapa sig en ny vardag, ett nytt liv med rutiner jobb och bekantskaper.
En vecka har gått, lite drygt sen vi flyttade hit till Falsterbokanalen.
Greg,engelsmannen från Ystad ligger kvar. Skönt, han hjälper oss mycket med tekniska detaljer, inte riktigt vår stora grej här i livet, det här i livet, teknik....men han får och andra sidan god mat, & calvados, det är så det är, när man lever så här, man ger och tar av det man kan erbjuda.
Jag har jobbar för någon annan för första gången på nästan 20 år. Vilken fantastisk känsla att bli hemskickad vin 24 tiden och inte vara den som måste låsa! Skanörs Gästis är ett jätte trevligt ställe, med massor av trevliga och mycket duktiga, mestadels yngre människor. Så skönt att se att det finns vilja, kunskap och framtidstro i den yngre generationen. Hoppas att jag kan bidra med något....bara jag lär mig kassasystemet och att hitta var allt finns så tror jag att även jag kan bidra med något till min vinterarbetsplats.
Så eftersom jag nu i helgen stått för familjens försörjning så står nu maken vid spisen och fixar en förhoppningsvis god middag.
Livet är härligt, vad som händer i morgon vet vi faktiskt inte riktigt..
Carpe Diem
Kram Kicki

En vanlig torsdag i Falsterbokanalen.

2009-11-12T08:54:00.000-08:00

Ja, då har vi faktiskt bott här i Falsterbokanalen i exakt 1 vecka. Tänk att man på en vecka kan skapa sig en ny bostad, nya vänner, nytt jobb och ganska dagliga rutiner.
Vi har promenerat otroligt mycket i dessa mycket vackra omgivningar. Och tittat på häftiga hus. Ljunghusen är tydligen där man ska bo nu, lite trendigt. Och visst kan man se på arkitekturen på de nybyggda husen att det krävs en något större plånbok än den vi dödliga bär med oss. Idag såg vi de nybyggda grå stenhuset vid kanalen med den i färg matchande Porschen på garageuppfarten. Vi har nog bott på Österlen för länge, vi är inte vana med detta överflöd. Eller skulle vi bott kvar kanske?
Vi åt i dag lunch på båtklubben, gott men lite svårt att komma som ny, men det blir nog bättre nästa torsdag, då är vi ju inte helt nya längre. Kanske blir det bättre redan ikväll på vinprovningen. Lite lättsammare med ett glas vin innaför västen än gulaschsoppa.

Idag var jag på jobbintervju.

2009-11-11T07:31:00.000-08:00

Det kändes mycket märkligt att sitta på andra sidan "utfrågnings" panelen. Jag har inte varit på en jobbintervju på 20 år. Men det gick bra tror jag. Jag vet att vi ska vara fria, lediga och bara softa egentligen. Men vintern är ganska lång och jag tycker ju att det är roligt att jobba. Ska bli kanon att bara servera, ta hand om gästerna utan att ha det slitliga ansvaret för allting.
Dom var jättertrevliga, så det ska säkert gå bra, jag menar jag kan ju om jag vill vara lite trevlig också.
Och ska man jobba på en skånsk gästgivaregård, så blir det ju till helgen självklart gås.
Jag och Roger åt sen lunch på ett litet hotell där det serverades vegetarisk, ekologisk och raw food bufeé, väldigt gott & fräscht.
Helt i tiden tycker jag, mycket lyckat.
Annars har dagen bestått av lite toalett reparationer, tydligen det som kan krångla lite på en båt, men vi, eller Roger fick nog till det någorlunda bra.
Långpromenad med Rosso och ett litet studiebesök till ortens affärscentrum, Toppen.
Vi köpte faktiskt en flaska glögg!!!
Kvällen blir lungn, det är mycket aktiviteter i klubbhuset i morgon, så man vill ju vara alert.
Skepp o´hoj.

Det fria livet har börjat.

2009-11-10T08:50:00.000-08:00

Nu har vi bott på båten i 2 veckor precis. Vi seglade från Simrishamn lördag förra veckan, rent symboliskt egentligen för vi kom bara till Ystad. Men vi ville känna att vi var på väg. Väl i Ystad blev vi ihågkomna vilken usel hamn det är, synd för servicen med duschar etc är jättebra. Men dessa förfärliga flytbryggor gör att båten hoppar upp och ner, sliter och drar...
Att hitta vinterhamn i Sverige är inte helt lätt har det visat sig. Vi har ingen kultur att bo på båten året runt. Och där man gör det måste det ju finnas en viss service för att det ska fungera. Så av en slump efter ett mail till långseglarna Mats & Ann i vinterhamnen i London, visade det sig att de hade bekanta som bodde på båten i Falsterbokanalen. Det är där vi nu är, vi knep sista platsen och har här tillgång till det mesta. Dock ej tvättmaskin, så igår var vi hos Louise och tvättade. Mysigt faktiskt.
Vi träffade Ann-Sofi och Jonas, som ska ut på en liknande resa som vår, så vi kan nog dela en hel del ideer med varandra.
Annars så är livet ombord förvånansvärt bekvämt. Varmt och gott, lite fuktigt på morgonen. Vi äter och dricker gott, promenerar jättemycket här runt de jättefina stränderna.
Lite inkörningstid får man väl ha på att bo så otroligt nära på varandra. Men vi har ju den fördelen att alltid ha jobbat ihop, så vi känner ju till varandras sidor ganska så väl. Vi har inte grälat en gång faktiskt på 2 veckor, nja lite irritation i luften kanske, men ingen så där riktig urladdning som det kunde bli i ett stressigt restaurangkök. Vi njuter av stillheten, lugnet och att bestämma över vår egen tid. Carpe Diem

Första dagen som livsnjutare.

2009-10-19T10:34:00.000-07:00

I dag vaknade jag som vanligt 6.20 fast jag lovat mig en sovmorgon.
Men det är faktiskt ingen vanlig dag.
Det är första dagen på resten av mitt nya liv.
I går hade vi öppet restaurangen för sista gången och idag är det början på något nytt.
Hmm, det återsår ju visserligen lite städning etc innan vi lämnar över nycklarna.
Men ändå, i tankarna och i magkänslan känns det att det är något nytt på gång.
Efter så många år av stress kommer det ju självfallet ta tid att tagga ner, men det sköna är att beslutet känns helt rätt även om det också är ett visst vemod inblandat i det hela.
Kamskogs Krog och allt och alla runt omkring har ju trots allt varit, just vårt allt de sista 6 åren.

Tankar om livet

2009-10-11T09:58:00.000-07:00

Kan man bara lämna allt?

Och bara tänka på sig själv och sina egna intressen?

Och vad är egentligen allt?

Räkningar, försäkringar, tv licens, bokprenumerationer och bredband?

Nja det kan man nog klara sig utan.

”Allt” är nog mer de sociala kontakterna med familj och vänner.

De gamla föräldrarna som man borde ”ställa” upp på, nu då dom börjar komma till åren.

Barnen som så småningom bildar egna familjer och kommer att behöva hjälp med lite av varje.

Vännerna och bekanta som man haft alldeles för lite tid att vårda relationerna till då man arbetat för mycket.

Ja jag tror att man kan lämna allt, bara det inte bara är en flykt från något, utan något man verkligen känner att man skulle vilja prova att leva sin dröm.

Så många människor med drömmar i livet dom aldrig uppfyller.

Varför är det så?

Vi är nog rotade i för mycket ”så ska det vara”.

Familjen och vännerna finns ju kvar ändå, även om man uppfyller sina drömmar.

Visst, man har inte kvar sina gamla föräldrar i evighet, men det har man ju inte även om man inte uppfyller sina drömmar.

Jag tror och hoppas att man blir nöjd på sluttampen av ens eget liv om man lyssnar mer på sig själv och sitt eget liv och inte bara lever för andra.

Vad är då drömmar.

Naturligtvis är de väldigt enskilt för var och en.

Vi, vi har en gemensam dröm om ett friare liv.

Så vi har bestämt oss för att försöka få det tillsammans, ett friare liv.

Vi har tillsammans drivit egna företag inom restaurangbranschen i nära 20 år och har servat, passat upp, betalat skatt och haft personalfester.

Nu ska vi ha vår egen fest.

Vi ska bli chefer över vår egen tid.

Frilansande vagabonder, livsnjutare, man kan kalla det vad som.

Det är i allfall vi själva som bestämmer.

Inte för att vi på något sett är bittra på det liv vi levt, nej tvärtom.

Vi har haft möjligheten att resa, bo på hotell, ätit goda middagar och druckit goda viner.

Vi har också haft ynnesten att få bo och verka på en av Sveriges vackraste platser, Österlen i Skåne.

Och det var väl egentligen här, som längtan efter friheten pockade på.

Jag menar, vi hade ju redan gjort ett uppbrott från storstan för att prova på något nytt, och överlevt det så…

Där bodde vi på en av Sveriges vackraste platser, och arbetade från morgon till sena kvällen hela somrarna.

Ville vi verkligen ha det så.

Kroppen började säga ifrån, grälen duggade tätt ibland pga stress, ja att vi fortfarande är gifta är ett under.

Belöningen för slitet blev möten med så mycket fantastiska människor som vi inte skulle mött om vi inte varit här.

Människor som med sina drömmar och upplevelser inspirerade oss till att återigen våga något nytt.

Och att vi fatiskt lyckats bevara det som gjorde att det blev vi från allra första början, kärleken.

Mina gamla föräldrar är fortfarande gamla och skulle behöva hjälp, men vi har en god relation så jag tror att dom ”förstår”

Och barnen, ja dom ska ju skapa sig egna liv, inte kan vi stå där hela tiden.

Så vi tar chansen igen.

Vi satsar på varandra, friheten och nyfikenheten på ett friare och annorlunda liv.

Vi säljer av de mesta, utom de vi ger till barnen och några få privata kära ägodelar som vi sparar i ”framtidslådan”.

Restaurangen & vår tillhörande bostad är sålt.

Vi säger upp alla diverse abonnemang, vilken befrielse och har bara vår båt, husbilen, hunden och varandra kvar.

Vi drar upp våra bopålar sen 7 år tillbaka och börjar med att övervintra i Malmö där vi inväntar vårsolen.

Där kommer vi att finplanera drömmen, umgås med våra 2 fantastiska barn Louise och Viktor och frilansa lite för att utöka resekassan ytterligare.

Som hjälp att infria vår dröm om ett friare liv tar vi hjälp av vår segelbåt, en Bavaria 46 cruiser som ska bli vår bostad.

Med den ska vi ta oss i första hand till Medelhavet.

Vi ska vandra, upptäcka världen, fiska, skriva, fota,läsa, lyssna på musik, njuta av varandra, förhoppningsvis träffa likasinnade under resans gång.

Kanske bjuda barnen på ett annorlunda julfirande.

Som för övrigt är med oss ändå, båten är döpt efter dom, Louvic.

Vi ser med spänning och fjärilar i magen fram emot vårt nya liv.

Vi hoppas och tror att vi under några år kommer att hitta tillbaka till meningen med livet egentligen.

För det kan väl inte egentligen vara att ”den som arbetar mest är bäst”.

Eller dom som har mest prylar är mest framgånsrik?

Nej, köphysteriken med platt tv, designermöbler, dyra kläder och störst bil har tagit alldeles för stor plats i människors liv.

Den karusellen vill vi inte vara med på längre.

Så vi hoppar av!

Och kastar loss.

Vill du följa med?

Följ oss på vår blogg

Kanske vi kan inspirera någon annan till att våga leva sin dröm.

Drömmen kanske inte varar för evigt, och alla dagar kommer inte att vara rosen skimmrande, men tänk dig att sitta på hemmet på ålderns höst och ändå veta att man vågat.