Kielkanalen.

Kielkanalen…

Den beryktade och fruktade. Men det var verkligen att vara orolig i onödan.

Vi hade i så fall större problem att få tag på det sista sjökortet som vi från flera håll fått reda på att det var så enkelt att köpa vid Kielkanalen.

Vi hittade en sjökortsaffär, men den var stängd trots att det skulle vara öppet.

Så vi fick gå först, sen ta en färja över till andra sidan (inte tillåtet att ta sin egen båt). Där fanns det nämligen an affär med allt tänkbart för sjöfart. Vi fick på tyskt manér skriva in oss i liggaren och blev med namnlappar. Sen shoppade vi, tog färjan tillbaka och visst den andra sjökortsaffären var självklart öppen när vi kom tillbaks till vår båt, men men, vi fick en liten utflykt.

Så vi tar en macka och kaffe och kallar sen upp mannen i tornet på VHF:en för att tala om att vi vill komma in i slussen.

Vi får vänta ett tag på att få rätt ljus, vitt och så lägger vi oss i slussen och gör till vid flytbryggor.

Verkligen superenkelt.

Vi klättrar upp till mannen i tornet och betalar 35euro för vår lilla kanalfärd.

Många gör kanalen på en dag, men eftersom vi har Rosso så är det ju lite svårt för oss att göra längre sträckor, och vem fan har bråttom så framåt sen eftermiddag kommer vi till Rendsburg, där vi viker av in mot stan och hittar en liten liten båtklubb som visar sig vara en liten pärla. Jättefräscha duschar alldeles nya, och trevlig personal och lugnt och stilla läge.

Dag 2 puttrar vi på några timmar innan vi viker av in på en av de få kanalerna där man kan vika in, men vi hittar en brygga precis vid en sluss, kanonmysigt, där vi gör lite lunch och tar kisspaus med Rosso.

Framåt kvällkvisten kommer vi in i Brunsbuttel där vi lägger till i hamnen för att sova och räkna tidvattenkalkyler innan vi ger oss ut på nya hav.

Så nu har vi faktiskt seglat i ett nytt hav idag, förvisso inte så långt idag heller, men stort framsteg för oss.

Så här ligger vi nu i Cuxhaven och planerar för morgondages segling till Helgoland.