Nu ser vi nästan till Tyskland.

Bagenkop.........

Från Klintholm på Mön seglade vi söderut i ca 30 M till Gedser som ligger på södra Falster.
En jätte söt liten hamn som man liksom fick runda en strand för att komma in i, spännande.
Därifrån tog vi oss till Rödby Havn, ja precis där de stora båtarna till Puttgarden går.
Inte så fritidsbåtsvänlig, men vi följer liksom kusten för att komma närmre och närmre Kiel.

På dagens segeletapp såg vi faktiskt över till Puttgarden, så det är nära nu.
Men vi gillar ju Danmark så vi seglade inte till Tyskland direkt utan följde Lollands sydkust för att korsa Langeland Belt och styra in i en väldigt fin hamn som heter Bagenkop.
Vi seglade i 8knop nästan hela tiden så det gick ganska fort, förutom ett tag då det var ganska höga vågor.
Just den lilla biten är inte jag så förtjust i, de höga vågorna alltså, men Roger han tycker det är suuper.
Det blåste mellan 8-12 m/s, vilket är ganska lagom för Louvic.

Vädret får avgöra om morgondagen blir en vilodag eller en segling över till Kiel och början på det stora äventyret på riktigt.

Carpe Diem!

Äntligen vidare!

Klintholm!
Där blev vi kvar i 3 dygn. Det var ju inte riktigt tänkt så, men nu när vi äntligen hade fått ordning på vår bogpropeller så var det dags för nästa fel.
Vi fick ingen fixpunkt, det är den lilla detaljen på det elektroniska sjökortet som visar var du är någonstans.
Inte helt nödvändigt för att överleva, men betydligt enklare.
Vilken tur att vår käre vän Greg var runt hörnet....
han skulle faktiskt till vår hamn, så det var inte helt för vår skull han kom.
Men det var för vår skull han stannade en dag extra.

Han är liksom väldigt noga, så han skulle ju självklart gå igenom hela båtens elkopplingar.
Det visade sig i alla fall vara antennen till vår AIS som var problemet, den var avbruten och skulle ju egentligen inte störa fixpunkten, men allt kan man inte förklara.

I dag kom vi alla dock iväg, Greg norrut och vi söderut.
Vi är ikväll i Danmarks sydligaste by Gedser.
Förvisso med en radar som nu inte fungerar, men det får bli morgondagens problem.

Till middag åt vi bruna bönor och fläsk som vi hade i kylen, det dröjer nog ett tag tills vi får det till middag igen.

Carpe Diem!

Mot nya äventyr.

I dag har vi äntligen gjort oss redo för att kasta loss igen.
Alla reservdelar är på plats och solen skiner från en klarblå himmel.
Vi seglar ca 26m (sjömil) till ön Mön och en lite hamn som heter Klintholm.
Det kommer att ta ca 4-5 timmar, så det är inte så jättelång segling, men vi måste ju tänka på Rosso.

Vi hade en sista middag igår tillsamman med Greg och hans kompis William.
Jag vet inte hur vi ska klara oss utan Greg, han har hjälpt oss med så otroligt mycket.
Vi träffade ju Greg redan i höstas i Ystad då vi hade lämnat Simrishamn.
Greg vet allt om allt när det gäller båtar, segling och datorer så han har lärt oss mycket den här vintern.

Så förutom tråkiga sjukdomsbesked hemifrån och längtan efter Louise och Viktor så ser vi fram emot att segla vidare.

Carpe Diem.
Skjut inte alla drömmar till sen, sen kanske inte finns där för alltid.

Besök från Falsterbokanalen.

Det var såå trevligt att få besök "hemifrån".
Jonas och Ann-Sofie färdas över havet i 4 timmar för att spendera en fredagkväll med oss, god mat och dryck därtill.
Vi åt bla färsk öring som vi grillade.
Vi satt uppe sent och pratade om vårt kommande segelliv.
Vi vinkade av dom idag efter lunch och ser med spänning fram emot i vilken hamn vi möts härnäst.

Ett under har dessutom skett idag...Greg, vår händige engelsman har lagat bogproppelern.
Men dessvärre måste vi ändå vänta på delen som är på väg (den är ju betald), men den får vi ha i reserv tills den går sönder igen! Det är alltid något som måste fixas på en båt.

I kväll blir det pizza till middag!
Carpe Diem

Still in Rödvig.

Känns lite tråkigt att jag fortfarande måste blogga härifrån Rödvig. Inte för att det är något fel på Rödvig, nej det är en jättemysig lite by.
Men vi borde varit på väg mot Mön.

Vi har dessvärre fått felleverans på en reservdel till vår bogpropeller (gör det betydligt enklare att fickparkera).
Tom 2 gånger har dom skickat fel, så nu blir vi här till minst tisdag.
Nåväl, vi är i allafall på väg.

Vi får dessutom besök i kväll från våra tidigare båtgrannar i Falsterbokanalen, så det är egentligen inte så synd om oss alls.
Dom längtar väl också efter att kasta loss på riktigt, eller så kanske dom saknar oss!
Vi har i allafall laddat med kall öl och Gammeldansk inför deras ankomst.
Carpe Diem

Tillbaka i vattnet!

Louvic är äntligen tillbaka i vattnet efter en vecka på land.
Såå härligt att vara flytande igen.
Dessutom kom sommaren samtidigt, så nu känns det som livet leker.

I dag har vi också premiärkört tvättmaskinen! Det funkar, guud så härligt med tvättmaskin ombord.
Det spar och underlättar mycket arbete.
Tänk att något så självklart på land, kan bli så otroligt uppskattat till båts!

Annars fixar vi med lite av varje, idag var vi på utflykt till Store Heddinge där vi köpte förlängningssladd till tvättmaskinen och en liten dörrmatta för skorna.

Vi fortsätter att plugga tidvatten med Greg på kvällarna och jag Kicki tycker att det är svårt som sjutton med all räkning, men Roger verkar har koll, så det ska nog gå bra.

Det verkar som vi får besök från Höllviken på fredag av Svanbergs, superkul.

Carpe Diem!

Båtar trivs bäst i vattnet!

Bottenfärgen är på plats.
I dag står ny vattenlinje på dagsordningen.
Vädret har inte varit på vår sida, igår bjöd Rödvig på ösregn hela dagen.
Natten var lite svajande nästan när vindarna tog tag i båten högt där uppe i luften.
Så, Louvic och Kicki längtar efter sjösättning igen.
Känns tryggare i sjön.

Greg hjälper oss med lite tekniska deltaljer samt att han har lite förhör med oss på kvällarna om tidvatten.
Väldigt givande med lite uppreprepning.

Gårdagen bjöd sällskapet på såväl museum (båtmotorer)besök samt lunch ute, så idag får det bli lite arbete igen.

Carpe Diem

Båten står på landbacken.

Första etappen är avklarad.
Den var inte så långt dock.

Nu står båten på land i Rödvig som ligger söder om Köpenhamn.
Vi ska måla, fixa och se till att allt är ok inför vidare färd.
Vi blir här över helgen.
Kram till Er alla.

Vi lämnar Falsterbokanalens båtklubb!

Vi är på väg.
Tack alla trevliga människor vi mött under vår tid i Falsterbokanalen.
En kanontrevlig och bra båtklubb.

Nu är ute till havs och ska ta oss lite varma koppen till lunch.
Vi räknar med att vara framme i Rödvig vid 16.30 tiden.
Än så länge går allt fin fint.
Kram

I dag är det den stora dagen.

Tänk att den är här nu, dagen då vi kastar loss.
Det är spännande och lite vemodigt på samma gång.
Spännande för kommande äventyr och upplevelser, vemodigt för de man lämnar härhemma.

Havet är blankt som en spegel.
Inte vidare seglingsbart, men jag väljer att se det som ett gott tecken.
Havet välkomnar oss med lugn vår första dag till havs.
Vi styr kosaan mot Rödvig som ligger söder om Köpenhamn.
Där stannar vi några dagar, lyfter båten för lite småarbeten.
Carpe Diem

Vår segelbåt Louvic.

Louvic är en Bavaria 46 cruiser.
Hon är döpt efter våra 2 barn, Louise och Victor.
Louvic är byggd 2004 och i vår ägo sen 2005.
Hon är, 14,20 m lång, 4,35 m bred och har ett djupgående på 1,85 m.
Motor: Volvo penta 55 hästkrafter.
Segel: Genacker, Genua, Fock och Storsegel.

Utrustning:
Mastervolt
Watermaker
Bogpropeller
Dieselvärmare
Satelitmottagare
Radar
Ais
Navtex, weatherman, 2 st VHF
Kartplotter
Epirb
Gummidinge med utombordare på hästkrafter
2 kajaker
Livflotte
Gasvarnare
Brandvarnare-brandfilt-brandsläckare
Tv-DVD-Data-Radio
3 ankare
Frys och 2 kylar
Symaskin
Dykarutrustning
Fiskeutrustning
Badkläder samt mycket mycket mer.

Det dåliga samvetet.

Jag sitter på tåget på väg till Malmö.
I Stockholm har jag lämnat mina gamla föräldrar som egentligen behöver mig mer än någonsin.
Jag lämnar också min tappra väninna som tampas med sjukdom.
Jag tar med mig det dåliga samvetet.
Åh, detta samvete som följer oss livet igenom.

Är det inte för något jobb man inte hinner med så är det för barnen.
Dom fick kanske vara på dagis för länge när dom var små osv.
Eller att man inte alltid är den perfekta partnern man egentligen skulle vilja vara.

Eller som nu, dom jag lämnar bakom, för vad då, för att vara så egoistisk att jag själv ska leva livet.
Ge mig ut och segla, fånga friheten, skita i att jobba långpass dag ut och dag in.
Eller blir jag kanske en bättre människa om jag är sann mot mig själv.
Tänk om det fanns facit på livet, hur man ska göra för att göra det rätt.

Eller är det kanske det som är livet, att man inte alltid vet vad som händer, att man inte alltid vet vad som är rätt.
Jag tror att vi måste tillåta oss själva att lägga samvetet åtsidan ibland.
Vara nöjda med oss själva och för de beslut vi tar.
Vi har ett eget ansvar för att våra egna liv också ska bli bra, inte bara andras.
Men det är såå svårt att inte tänka så, samvetet vill alltid följa med.
Ok, då häng med då, ska kanske se det som en slags kärleksförklaring till de man lämnar, att man faktiskt har någon att bry sig om.

Jag längtar också efter de som jag åker till, Roger, Rosso och mina fantastiska barn.
Och till det stora äventyret.