torsdag 7 januari 2010

Jag och Rosso är precis hemkomna från förmiddagspromenaden. Den allra värsta kylan har tagit semester idag och det droppar lite här och var.
Roger jobbar, ganska skönt att någon gång gå själv med sina tankar.

Jag tänker på lilla pappa, inlagd på sjukhus igen. Lunginflammation, vatten i den andra lungan, svagt hjärta.
Likt en liten fågelunge firade han jul med oss andra, mestadels sovande.
Lilla pappa, han som varit så stor och stark, den man gått till för att fråga om råd.
Nu undrar man oroat om hjärtat ska orka slå även i morgon.
Livet gör sig påmint att det inte varar för evigt.
Jag hoppas att man gör det bästa utav livet, lever så att man känner att det är värt det.
Jag vet att pappa hade drömmar, som han kanske inte har infriat.
Men jag hoppas att han känner sig nöjd ändå, för det är ju så det är, man kan bara göra sitt bästa.
Jag ska slå honom en signal!