Brunch på Bastard.

Helene dyker upp som gubben i lådan på besök i Skåne. Hon är i Malmö, bor på hotell och julshoppar.
Självfallet måste vi ju ses.
Med tanke på jobb så får det bli söndagbrunch.
Och vad passar bättre än att gå på Viktors nya jobb Bastard.
Vi får en Blooody Mary redan i dörren, precis lagom stark.
Viktor visar oss till bords i en kanon läcker lokal.
Man vet inte om det är nymålat eller om det varit så i hundra år.
Med tanke på fräschören har det ju defenitivt inte funnits så länge, men röda väggar i en ja vad ska man säga, störtcool lokal. Köksregionen ligger mitt i, så vi alla kan se vad kockarna har för sig. Faschinerande tycker jag som gammal restauratör, och lite vågat, tänk att inte kunna gömma sig någonstans. Själv tyckte jag att det var skönt att gömma sig i köket lite då och då, men det är ju väldigt trevligt för oss som gäster, ja det är säkert trevligt för kockarna också förresten, att inte bara gömmas bakom stängda dörrar.
Vi äter en i vår smak fantastisk brunch....preeecis vad jag och Roger tycker om.
Bönor med anka, typ som cassoulet med confit de canard, därpå kommer en krämig omelette gjord på gruyere samt en ost till som jag dessvärre glömt namnet på, kronan på verket är tryffel salami, ja det kan ju inte bli annat än gott. Nästa rätt är också i vår smak mycket god, om än lite förvånande i dessa tider. Ål med pepparrot, kapris, potatis smaksatt med lite syrlighet. Efter dessa smårätter kommer det på planka en hjortragu som ligger ovanpå en krämig polenta, allt dekorerat med sallad och parmesanost. Magen börjar att kännas ganska full, men som grädde på moset blir vi serverade en stor tallrik äppelpaj med vaniljsås. Den otroligt trevlige servitören (nåt bra har man gjort i allafall) dvs sonen säger åt oss att vi måste kolla in toaletterna. Eller va, hamnade vi fel nu, var detta ingången till nordellen!!! Nej skämt åsido lika härligt här som i matsalen, här går färgskalan i olika lila nyanser och guld. Några renhorn sitter på väggen där det hänger lite halsband. Inredningen är mycket enkel, men så rätt. Lite mystiskt, rustikt och det skulle inte förvåna mig ett dugg om alla i personalen pratar franska när jag kommer tillbaka från toalettbesöket, för jag hade lika gärna kunnat vara på en sylta i Paris. Alltså, en sån där schysst sylta som man blir så glad när man hittar. Mycket mycket bra och vi kommer definitivt återvända, inte bara för den otroligt trevlige servitören utan också för den otroligt goda maten och trevliga atmosfären.