Christiansö
Lite historik
Till skillnad mot alla områden öster om Öresund dvs, Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge, så lyckades Bornholm att göra sig fria igen för att återigen bli en dansk ö.
Detta skedde i slutet av 1658 och var ett resultat av krigen mot Sverige 1657-1658.
Ön blev landets utpost mot Öster och dess exakta postering blev Ertholmarna, som består av flera öar, de största Fredriksö och Christiansö vilka är bebodda än i dag.
Eftersom Ertholmarna består av 2 nartuliga hamnbassänger, vilka kunde anlöpas i vilket väder som helst så ansågs platsen som perfekt och bygget av fästningen började 1684. Själva bygget av fätningen klarade man av på ett år men sen följdes det av byggen av 2 kaserner för besättningarna och deras familjer. Man byggde också många batterier runt om öarna där man hade utkik.
Store Tårn som byggdes 1806 används i dag som fyr och i Lille Tårn Christiansö Museum.
Ringmuren byggde man senare efter att i kriget mot England (1807-1814) blev angripna av engelska fregatter. Man lyckades förhindra en invasion men många byggnader och människor kom till skada.
Men för att säkra upp öarna ytterligare, som hade en viktig funktion att fungera som bas för danska kaparskepp ansåg man att bygget av ringmuren var nödvändigt.
Kaparskeppen som anföll de engelska handelsfartygen måste ju skyddas.
Men det var då, så kaparskeppen är ju borta sen längesen, men det finns dock ca 100 boende kvar på ön trots sin avskildhet (eller kanske tack vare den).
Närmast hamn är Gudhjem, dit det tar ca 40 min med båt, båten som också förser ön med leveranser av livsmedel, post, ja det mesta.
De som bor kvar är fiskare konstnärer och några andra priviligierade människor. I stort sett måste man nästan vara född på ön eller vara ingift för att få bosätta sig där.
Man har egen skola upp till högstadiet, efter det flyttar barnen till Bornholm och bor på internat.
Man har mycket strikta regler för att ön i största möjliga utsträckning skall bevars till hur det var förr.
Man tillåter inga yttre förändringar på byggnader, man får inte ens sätta upp tv antenner.
Det är en ynnest att få besökt denna ö. Det är verkligen som att gå tillbaka i tiden, så himla häftigt.
Man blir vördnadsfull och märker glädjande nog att människor visar stor respekt för ön.
För att bevara öns biotop är det tex inte tillåtet att ta med sig sina fyrfota vänner till ön, men det är inte så svårt att respektera för inte ens de boende får ju ha husdjur.
Dessutom bjuder öarna på ett mycket rikt fågelliv. När vi var där låg ejdrarna på långa rader längs ringmuren och ruvade på sina ägg. Och mycket bekväma med säkerheten att inte bli störda rörde dom inte en fena eller fjäder, trots att vi passerade ganska nära.
Man går runt ön relativt snabbt om man måste, eller så tar man det i sakta mak och bara njuter av utsikten, lungnet eller bara tanken av att få vara i denna levande historiebok.
Har man inte som vi, egen båt tar man sig hit med båt från Gudhjem eller Allinge.
I dag bjuder ön självfallet på lite moderniteter trots strävan att bevara det ursprungliga.
Vill man bo kvar så erbjuder ön på ett litet hotell eller en campingplats, men man måste vara ute i god tid för tillgången är mycket mindre än efterfrågan.
Men den vanligaste besökaren är ändå dagsbesökaren. Om man undantar oss som tar oss dit för egna segel eller motor, vi stannar oftast över natten, men då har vi ju våra egna kojer att krypa ner i.
Vi seglade dit en vacker vårdag och blev mycket väl mottagna av hamn värden som också informerade oss att vi kunde gå till lanthandel och boka bord på Värdshuset i fall vi önskade äta där på kvällen. Och det ville vi, inte för att vi var så många som åt denna tidiga vårdag , men det var som sagt vi och några andra ”tokiga” tyska seglare.
Men vi njöt av stillheten, den goda maten och att värdshuset över huvud taget hade öppet.
Innan vi seglade hem igen dan efter lyckades vi tom att få handla med oss öns stolthet hem, Ruts sill, trots att boden inte var öppen så öppnade dem vänligen butiken för oss.
Man gör currysill, tomat och curry och alla 3 sorter är lika goda.
Hamnen är sommartid mycket välbesökt, framför allt i juli så får man räkna med klättra över andra båtar för att ta sig i land, men det är det värt.
Vill man som vi inte ha det så trångt så tar man sig dit en annan tidpunkt en högsäsong.
Men hur, när eller varför du besöker Christiansö så är det verkligen värt det. Men glöm inte att vi kliver in i en historiebok så var varsam mot denna vackra pärla i Östersjön.
