Första dagen som livsnjutare.

I dag vaknade jag som vanligt 6.20 fast jag lovat mig en sovmorgon.
Men det är faktiskt ingen vanlig dag.
Det är första dagen på resten av mitt nya liv.
I går hade vi öppet restaurangen för sista gången och idag är det början på något nytt.
Hmm, det återsår ju visserligen lite städning etc innan vi lämnar över nycklarna.
Men ändå, i tankarna och i magkänslan känns det att det är något nytt på gång.
Efter så många år av stress kommer det ju självfallet ta tid att tagga ner, men det sköna är att beslutet känns helt rätt även om det också är ett visst vemod inblandat i det hela.
Kamskogs Krog och allt och alla runt omkring har ju trots allt varit, just vårt allt de sista 6 åren.

Tankar om livet

Kan man bara lämna allt?

Och bara tänka på sig själv och sina egna intressen?

Och vad är egentligen allt?

Räkningar, försäkringar, tv licens, bokprenumerationer och bredband?

Nja det kan man nog klara sig utan.

”Allt” är nog mer de sociala kontakterna med familj och vänner.

De gamla föräldrarna som man borde ”ställa” upp på, nu då dom börjar komma till åren.

Barnen som så småningom bildar egna familjer och kommer att behöva hjälp med lite av varje.

Vännerna och bekanta som man haft alldeles för lite tid att vårda relationerna till då man arbetat för mycket.

Ja jag tror att man kan lämna allt, bara det inte bara är en flykt från något, utan något man verkligen känner att man skulle vilja prova att leva sin dröm.

Så många människor med drömmar i livet dom aldrig uppfyller.

Varför är det så?

Vi är nog rotade i för mycket ”så ska det vara”.

Familjen och vännerna finns ju kvar ändå, även om man uppfyller sina drömmar.

Visst, man har inte kvar sina gamla föräldrar i evighet, men det har man ju inte även om man inte uppfyller sina drömmar.

Jag tror och hoppas att man blir nöjd på sluttampen av ens eget liv om man lyssnar mer på sig själv och sitt eget liv och inte bara lever för andra.

Vad är då drömmar.

Naturligtvis är de väldigt enskilt för var och en.

Vi, vi har en gemensam dröm om ett friare liv.

Så vi har bestämt oss för att försöka få det tillsammans, ett friare liv.

Vi har tillsammans drivit egna företag inom restaurangbranschen i nära 20 år och har servat, passat upp, betalat skatt och haft personalfester.

Nu ska vi ha vår egen fest.

Vi ska bli chefer över vår egen tid.

Frilansande vagabonder, livsnjutare, man kan kalla det vad som.

Det är i allfall vi själva som bestämmer.

Inte för att vi på något sett är bittra på det liv vi levt, nej tvärtom.

Vi har haft möjligheten att resa, bo på hotell, ätit goda middagar och druckit goda viner.

Vi har också haft ynnesten att få bo och verka på en av Sveriges vackraste platser, Österlen i Skåne.

Och det var väl egentligen här, som längtan efter friheten pockade på.

Jag menar, vi hade ju redan gjort ett uppbrott från storstan för att prova på något nytt, och överlevt det så…

Där bodde vi på en av Sveriges vackraste platser, och arbetade från morgon till sena kvällen hela somrarna.

Ville vi verkligen ha det så.

Kroppen började säga ifrån, grälen duggade tätt ibland pga stress, ja att vi fortfarande är gifta är ett under.

Belöningen för slitet blev möten med så mycket fantastiska människor som vi inte skulle mött om vi inte varit här.

Människor som med sina drömmar och upplevelser inspirerade oss till att återigen våga något nytt.

Och att vi fatiskt lyckats bevara det som gjorde att det blev vi från allra första början, kärleken.

Mina gamla föräldrar är fortfarande gamla och skulle behöva hjälp, men vi har en god relation så jag tror att dom ”förstår”

Och barnen, ja dom ska ju skapa sig egna liv, inte kan vi stå där hela tiden.

Så vi tar chansen igen.

Vi satsar på varandra, friheten och nyfikenheten på ett friare och annorlunda liv.

Vi säljer av de mesta, utom de vi ger till barnen och några få privata kära ägodelar som vi sparar i ”framtidslådan”.

Restaurangen & vår tillhörande bostad är sålt.

Vi säger upp alla diverse abonnemang, vilken befrielse och har bara vår båt, husbilen, hunden och varandra kvar.

Vi drar upp våra bopålar sen 7 år tillbaka och börjar med att övervintra i Malmö där vi inväntar vårsolen.

Där kommer vi att finplanera drömmen, umgås med våra 2 fantastiska barn Louise och Viktor och frilansa lite för att utöka resekassan ytterligare.

Som hjälp att infria vår dröm om ett friare liv tar vi hjälp av vår segelbåt, en Bavaria 46 cruiser som ska bli vår bostad.

Med den ska vi ta oss i första hand till Medelhavet.

Vi ska vandra, upptäcka världen, fiska, skriva, fota,läsa, lyssna på musik, njuta av varandra, förhoppningsvis träffa likasinnade under resans gång.

Kanske bjuda barnen på ett annorlunda julfirande.

Som för övrigt är med oss ändå, båten är döpt efter dom, Louvic.

Vi ser med spänning och fjärilar i magen fram emot vårt nya liv.

Vi hoppas och tror att vi under några år kommer att hitta tillbaka till meningen med livet egentligen.

För det kan väl inte egentligen vara att ”den som arbetar mest är bäst”.

Eller dom som har mest prylar är mest framgånsrik?

Nej, köphysteriken med platt tv, designermöbler, dyra kläder och störst bil har tagit alldeles för stor plats i människors liv.

Den karusellen vill vi inte vara med på längre.

Så vi hoppar av!

Och kastar loss.

Vill du följa med?

Följ oss på vår blogg

Kanske vi kan inspirera någon annan till att våga leva sin dröm.

Drömmen kanske inte varar för evigt, och alla dagar kommer inte att vara rosen skimmrande, men tänk dig att sitta på hemmet på ålderns höst och ändå veta att man vågat.