Brunch på Bastard.

Helene dyker upp som gubben i lådan på besök i Skåne. Hon är i Malmö, bor på hotell och julshoppar.
Självfallet måste vi ju ses.
Med tanke på jobb så får det bli söndagbrunch.
Och vad passar bättre än att gå på Viktors nya jobb Bastard.
Vi får en Blooody Mary redan i dörren, precis lagom stark.
Viktor visar oss till bords i en kanon läcker lokal.
Man vet inte om det är nymålat eller om det varit så i hundra år.
Med tanke på fräschören har det ju defenitivt inte funnits så länge, men röda väggar i en ja vad ska man säga, störtcool lokal. Köksregionen ligger mitt i, så vi alla kan se vad kockarna har för sig. Faschinerande tycker jag som gammal restauratör, och lite vågat, tänk att inte kunna gömma sig någonstans. Själv tyckte jag att det var skönt att gömma sig i köket lite då och då, men det är ju väldigt trevligt för oss som gäster, ja det är säkert trevligt för kockarna också förresten, att inte bara gömmas bakom stängda dörrar.
Vi äter en i vår smak fantastisk brunch....preeecis vad jag och Roger tycker om.
Bönor med anka, typ som cassoulet med confit de canard, därpå kommer en krämig omelette gjord på gruyere samt en ost till som jag dessvärre glömt namnet på, kronan på verket är tryffel salami, ja det kan ju inte bli annat än gott. Nästa rätt är också i vår smak mycket god, om än lite förvånande i dessa tider. Ål med pepparrot, kapris, potatis smaksatt med lite syrlighet. Efter dessa smårätter kommer det på planka en hjortragu som ligger ovanpå en krämig polenta, allt dekorerat med sallad och parmesanost. Magen börjar att kännas ganska full, men som grädde på moset blir vi serverade en stor tallrik äppelpaj med vaniljsås. Den otroligt trevlige servitören (nåt bra har man gjort i allafall) dvs sonen säger åt oss att vi måste kolla in toaletterna. Eller va, hamnade vi fel nu, var detta ingången till nordellen!!! Nej skämt åsido lika härligt här som i matsalen, här går färgskalan i olika lila nyanser och guld. Några renhorn sitter på väggen där det hänger lite halsband. Inredningen är mycket enkel, men så rätt. Lite mystiskt, rustikt och det skulle inte förvåna mig ett dugg om alla i personalen pratar franska när jag kommer tillbaka från toalettbesöket, för jag hade lika gärna kunnat vara på en sylta i Paris. Alltså, en sån där schysst sylta som man blir så glad när man hittar. Mycket mycket bra och vi kommer definitivt återvända, inte bara för den otroligt trevlige servitören utan också för den otroligt goda maten och trevliga atmosfären.

Briggen Tre Kronor i Falsterbokanalen

Vilket ståtligt besök vi vaknade till. Briggen Tre Kronor låg förtöjda som grannar till oss i Falsterbokanalen.
Fartyget är på väg Köpenhamn med en budkavle av budskap från världens alla ungdomar till klimatkonferensen där som börjar på måndag.
Fartyget kommer att vara en plattform för en rad olika aktiviteter under hela konferensen, framförallt sett ur ett ungdomligt perspektiv. Bra tycker jag!

Christiansö/ Bornholm

Christiansö

Lite historik

Till skillnad mot alla områden öster om Öresund dvs, Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge, så lyckades Bornholm att göra sig fria igen för att återigen bli en dansk ö.

Detta skedde i slutet av 1658 och var ett resultat av krigen mot Sverige 1657-1658.

Ön blev landets utpost mot Öster och dess exakta postering blev Ertholmarna, som består av flera öar, de största Fredriksö och Christiansö vilka är bebodda än i dag.

Eftersom Ertholmarna består av 2 nartuliga hamnbassänger, vilka kunde anlöpas i vilket väder som helst så ansågs platsen som perfekt och bygget av fästningen började 1684. Själva bygget av fätningen klarade man av på ett år men sen följdes det av byggen av 2 kaserner för besättningarna och deras familjer. Man byggde också många batterier runt om öarna där man hade utkik.

Store Tårn som byggdes 1806 används i dag som fyr och i Lille Tårn Christiansö Museum.

Ringmuren byggde man senare efter att i kriget mot England (1807-1814) blev angripna av engelska fregatter. Man lyckades förhindra en invasion men många byggnader och människor kom till skada.

Men för att säkra upp öarna ytterligare, som hade en viktig funktion att fungera som bas för danska kaparskepp ansåg man att bygget av ringmuren var nödvändigt.

Kaparskeppen som anföll de engelska handelsfartygen måste ju skyddas.

Men det var då, så kaparskeppen är ju borta sen längesen, men det finns dock ca 100 boende kvar på ön trots sin avskildhet (eller kanske tack vare den).

Närmast hamn är Gudhjem, dit det tar ca 40 min med båt, båten som också förser ön med leveranser av livsmedel, post, ja det mesta.

De som bor kvar är fiskare konstnärer och några andra priviligierade människor. I stort sett måste man nästan vara född på ön eller vara ingift för att få bosätta sig där.

Man har egen skola upp till högstadiet, efter det flyttar barnen till Bornholm och bor på internat.

Man har mycket strikta regler för att ön i största möjliga utsträckning skall bevars till hur det var förr.

Man tillåter inga yttre förändringar på byggnader, man får inte ens sätta upp tv antenner.

Det är en ynnest att få besökt denna ö. Det är verkligen som att gå tillbaka i tiden, så himla häftigt.

Man blir vördnadsfull och märker glädjande nog att människor visar stor respekt för ön.

För att bevara öns biotop är det tex inte tillåtet att ta med sig sina fyrfota vänner till ön, men det är inte så svårt att respektera för inte ens de boende får ju ha husdjur.

Dessutom bjuder öarna på ett mycket rikt fågelliv. När vi var där låg ejdrarna på långa rader längs ringmuren och ruvade på sina ägg. Och mycket bekväma med säkerheten att inte bli störda rörde dom inte en fena eller fjäder, trots att vi passerade ganska nära.

Man går runt ön relativt snabbt om man måste, eller så tar man det i sakta mak och bara njuter av utsikten, lungnet eller bara tanken av att få vara i denna levande historiebok.

Har man inte som vi, egen båt tar man sig hit med båt från Gudhjem eller Allinge.

I dag bjuder ön självfallet på lite moderniteter trots strävan att bevara det ursprungliga.

Vill man bo kvar så erbjuder ön på ett litet hotell eller en campingplats, men man måste vara ute i god tid för tillgången är mycket mindre än efterfrågan.

Men den vanligaste besökaren är ändå dagsbesökaren. Om man undantar oss som tar oss dit för egna segel eller motor, vi stannar oftast över natten, men då har vi ju våra egna kojer att krypa ner i.

Vi seglade dit en vacker vårdag och blev mycket väl mottagna av hamn värden som också informerade oss att vi kunde gå till lanthandel och boka bord på Värdshuset i fall vi önskade äta där på kvällen. Och det ville vi, inte för att vi var så många som åt denna tidiga vårdag , men det var som sagt vi och några andra ”tokiga” tyska seglare.

Men vi njöt av stillheten, den goda maten och att värdshuset över huvud taget hade öppet.

Innan vi seglade hem igen dan efter lyckades vi tom att få handla med oss öns stolthet hem, Ruts sill, trots att boden inte var öppen så öppnade dem vänligen butiken för oss.

Man gör currysill, tomat och curry och alla 3 sorter är lika goda.

Hamnen är sommartid mycket välbesökt, framför allt i juli så får man räkna med klättra över andra båtar för att ta sig i land, men det är det värt.

Vill man som vi inte ha det så trångt så tar man sig dit en annan tidpunkt en högsäsong.

Men hur, när eller varför du besöker Christiansö så är det verkligen värt det. Men glöm inte att vi kliver in i en historiebok så var varsam mot denna vackra pärla i Östersjön.

Höstpromenad

Jag vandrar varje dag med Rosso och Roger längst havet i Skanör och funderar över mitt nya liv, det fria livet. Vissa dagar njuter jag till fullo, andra dagar går funderingarna åt andra hållet.
Men det är väl inte så konstigt, att funderingarna finns. Från ett så inrutat liv med tider, tider och tider, till att vara helt fri, om man nu kan bli det. Men så fri att man själv kan styra över tiden. Och framför allt funderingarna hur man vill leva sitt liv. För att vara fri måste man ju kanske offra något annat för att få livet att gå ihop. I vårt fall har vi bestämt oss för att leva ett enklare liv för att att det fria livet ska räcka längre. Köphetsens tid är över och vi kommer dessvärre inte hjälpa till att världen tar sig vidare genom konsumtion. Däremot bidrar vi med ett sundare och enklare tankesätt i andra sammanhang. Vi äter mer miljövänligt och är väl i dagsläget vad man kan säga flexiterianer (schysst uttryck tycker jag), köttet på middagsbordet är i stort sett helt utbytt. Vänligt för såväl miljön som plånboken. Lev väl & Carpe Diem

Tur att man inte ska segla idag!

Vilket skitväder, regnet står som spön i backen, vinden viner i masten och Roger är där ute och kollar alla förtöjningar, stackars han.
I dag är det jobbfritt så vi har varit och ätit en fantastisk god lunch på Spelarbäcken i Skanör igen. Så himla fräsch vegetarisk feelgood bufeé. All heder till kockarna där. Sen var vi och handlade på oss lite mat hem och några grisöron till Rosso.Dom är både större och dyrare här än på Österlen, men hundarna är kanske lite mer bortskämda här. Annars mår vi bra, det är som balsam för relationen att bara vara, vi bråkar aldrig. Utan har det väldigt trivsamt tillsammans. Vi är ute, läser, lagar mat och undrar stillsamt hur vi hade tid att arbeta så mycket som vi gjorde.
I dag blir nog inte livet mer spännande än så här, så Carpe Diem

Nytt liv.

Tänk att man från den ena veckan till den andra bara kan skapa sig en ny vardag, ett nytt liv med rutiner jobb och bekantskaper.
En vecka har gått, lite drygt sen vi flyttade hit till Falsterbokanalen.
Greg,engelsmannen från Ystad ligger kvar. Skönt, han hjälper oss mycket med tekniska detaljer, inte riktigt vår stora grej här i livet, det här i livet, teknik....men han får och andra sidan god mat, & calvados, det är så det är, när man lever så här, man ger och tar av det man kan erbjuda.
Jag har jobbar för någon annan för första gången på nästan 20 år. Vilken fantastisk känsla att bli hemskickad vin 24 tiden och inte vara den som måste låsa! Skanörs Gästis är ett jätte trevligt ställe, med massor av trevliga och mycket duktiga, mestadels yngre människor. Så skönt att se att det finns vilja, kunskap och framtidstro i den yngre generationen. Hoppas att jag kan bidra med något....bara jag lär mig kassasystemet och att hitta var allt finns så tror jag att även jag kan bidra med något till min vinterarbetsplats.
Så eftersom jag nu i helgen stått för familjens försörjning så står nu maken vid spisen och fixar en förhoppningsvis god middag.
Livet är härligt, vad som händer i morgon vet vi faktiskt inte riktigt..
Carpe Diem
Kram Kicki

En vanlig torsdag i Falsterbokanalen.

Ja, då har vi faktiskt bott här i Falsterbokanalen i exakt 1 vecka. Tänk att man på en vecka kan skapa sig en ny bostad, nya vänner, nytt jobb och ganska dagliga rutiner.
Vi har promenerat otroligt mycket i dessa mycket vackra omgivningar. Och tittat på häftiga hus. Ljunghusen är tydligen där man ska bo nu, lite trendigt. Och visst kan man se på arkitekturen på de nybyggda husen att det krävs en något större plånbok än den vi dödliga bär med oss. Idag såg vi de nybyggda grå stenhuset vid kanalen med den i färg matchande Porschen på garageuppfarten. Vi har nog bott på Österlen för länge, vi är inte vana med detta överflöd. Eller skulle vi bott kvar kanske?
Vi åt i dag lunch på båtklubben, gott men lite svårt att komma som ny, men det blir nog bättre nästa torsdag, då är vi ju inte helt nya längre. Kanske blir det bättre redan ikväll på vinprovningen. Lite lättsammare med ett glas vin innaför västen än gulaschsoppa.

Idag var jag på jobbintervju.

Det kändes mycket märkligt att sitta på andra sidan "utfrågnings" panelen. Jag har inte varit på en jobbintervju på 20 år. Men det gick bra tror jag. Jag vet att vi ska vara fria, lediga och bara softa egentligen. Men vintern är ganska lång och jag tycker ju att det är roligt att jobba. Ska bli kanon att bara servera, ta hand om gästerna utan att ha det slitliga ansvaret för allting.
Dom var jättertrevliga, så det ska säkert gå bra, jag menar jag kan ju om jag vill vara lite trevlig också.
Och ska man jobba på en skånsk gästgivaregård, så blir det ju till helgen självklart gås.
Jag och Roger åt sen lunch på ett litet hotell där det serverades vegetarisk, ekologisk och raw food bufeé, väldigt gott & fräscht.
Helt i tiden tycker jag, mycket lyckat.
Annars har dagen bestått av lite toalett reparationer, tydligen det som kan krångla lite på en båt, men vi, eller Roger fick nog till det någorlunda bra.
Långpromenad med Rosso och ett litet studiebesök till ortens affärscentrum, Toppen.
Vi köpte faktiskt en flaska glögg!!!
Kvällen blir lungn, det är mycket aktiviteter i klubbhuset i morgon, så man vill ju vara alert.
Skepp o´hoj.

Det fria livet har börjat.

Nu har vi bott på båten i 2 veckor precis. Vi seglade från Simrishamn lördag förra veckan, rent symboliskt egentligen för vi kom bara till Ystad. Men vi ville känna att vi var på väg. Väl i Ystad blev vi ihågkomna vilken usel hamn det är, synd för servicen med duschar etc är jättebra. Men dessa förfärliga flytbryggor gör att båten hoppar upp och ner, sliter och drar...
Att hitta vinterhamn i Sverige är inte helt lätt har det visat sig. Vi har ingen kultur att bo på båten året runt. Och där man gör det måste det ju finnas en viss service för att det ska fungera. Så av en slump efter ett mail till långseglarna Mats & Ann i vinterhamnen i London, visade det sig att de hade bekanta som bodde på båten i Falsterbokanalen. Det är där vi nu är, vi knep sista platsen och har här tillgång till det mesta. Dock ej tvättmaskin, så igår var vi hos Louise och tvättade. Mysigt faktiskt.
Vi träffade Ann-Sofi och Jonas, som ska ut på en liknande resa som vår, så vi kan nog dela en hel del ideer med varandra.
Annars så är livet ombord förvånansvärt bekvämt. Varmt och gott, lite fuktigt på morgonen. Vi äter och dricker gott, promenerar jättemycket här runt de jättefina stränderna.
Lite inkörningstid får man väl ha på att bo så otroligt nära på varandra. Men vi har ju den fördelen att alltid ha jobbat ihop, så vi känner ju till varandras sidor ganska så väl. Vi har inte grälat en gång faktiskt på 2 veckor, nja lite irritation i luften kanske, men ingen så där riktig urladdning som det kunde bli i ett stressigt restaurangkök. Vi njuter av stillheten, lugnet och att bestämma över vår egen tid. Carpe Diem

Första dagen som livsnjutare.

I dag vaknade jag som vanligt 6.20 fast jag lovat mig en sovmorgon.
Men det är faktiskt ingen vanlig dag.
Det är första dagen på resten av mitt nya liv.
I går hade vi öppet restaurangen för sista gången och idag är det början på något nytt.
Hmm, det återsår ju visserligen lite städning etc innan vi lämnar över nycklarna.
Men ändå, i tankarna och i magkänslan känns det att det är något nytt på gång.
Efter så många år av stress kommer det ju självfallet ta tid att tagga ner, men det sköna är att beslutet känns helt rätt även om det också är ett visst vemod inblandat i det hela.
Kamskogs Krog och allt och alla runt omkring har ju trots allt varit, just vårt allt de sista 6 åren.

Tankar om livet

Kan man bara lämna allt?

Och bara tänka på sig själv och sina egna intressen?

Och vad är egentligen allt?

Räkningar, försäkringar, tv licens, bokprenumerationer och bredband?

Nja det kan man nog klara sig utan.

”Allt” är nog mer de sociala kontakterna med familj och vänner.

De gamla föräldrarna som man borde ”ställa” upp på, nu då dom börjar komma till åren.

Barnen som så småningom bildar egna familjer och kommer att behöva hjälp med lite av varje.

Vännerna och bekanta som man haft alldeles för lite tid att vårda relationerna till då man arbetat för mycket.

Ja jag tror att man kan lämna allt, bara det inte bara är en flykt från något, utan något man verkligen känner att man skulle vilja prova att leva sin dröm.

Så många människor med drömmar i livet dom aldrig uppfyller.

Varför är det så?

Vi är nog rotade i för mycket ”så ska det vara”.

Familjen och vännerna finns ju kvar ändå, även om man uppfyller sina drömmar.

Visst, man har inte kvar sina gamla föräldrar i evighet, men det har man ju inte även om man inte uppfyller sina drömmar.

Jag tror och hoppas att man blir nöjd på sluttampen av ens eget liv om man lyssnar mer på sig själv och sitt eget liv och inte bara lever för andra.

Vad är då drömmar.

Naturligtvis är de väldigt enskilt för var och en.

Vi, vi har en gemensam dröm om ett friare liv.

Så vi har bestämt oss för att försöka få det tillsammans, ett friare liv.

Vi har tillsammans drivit egna företag inom restaurangbranschen i nära 20 år och har servat, passat upp, betalat skatt och haft personalfester.

Nu ska vi ha vår egen fest.

Vi ska bli chefer över vår egen tid.

Frilansande vagabonder, livsnjutare, man kan kalla det vad som.

Det är i allfall vi själva som bestämmer.

Inte för att vi på något sett är bittra på det liv vi levt, nej tvärtom.

Vi har haft möjligheten att resa, bo på hotell, ätit goda middagar och druckit goda viner.

Vi har också haft ynnesten att få bo och verka på en av Sveriges vackraste platser, Österlen i Skåne.

Och det var väl egentligen här, som längtan efter friheten pockade på.

Jag menar, vi hade ju redan gjort ett uppbrott från storstan för att prova på något nytt, och överlevt det så…

Där bodde vi på en av Sveriges vackraste platser, och arbetade från morgon till sena kvällen hela somrarna.

Ville vi verkligen ha det så.

Kroppen började säga ifrån, grälen duggade tätt ibland pga stress, ja att vi fortfarande är gifta är ett under.

Belöningen för slitet blev möten med så mycket fantastiska människor som vi inte skulle mött om vi inte varit här.

Människor som med sina drömmar och upplevelser inspirerade oss till att återigen våga något nytt.

Och att vi fatiskt lyckats bevara det som gjorde att det blev vi från allra första början, kärleken.

Mina gamla föräldrar är fortfarande gamla och skulle behöva hjälp, men vi har en god relation så jag tror att dom ”förstår”

Och barnen, ja dom ska ju skapa sig egna liv, inte kan vi stå där hela tiden.

Så vi tar chansen igen.

Vi satsar på varandra, friheten och nyfikenheten på ett friare och annorlunda liv.

Vi säljer av de mesta, utom de vi ger till barnen och några få privata kära ägodelar som vi sparar i ”framtidslådan”.

Restaurangen & vår tillhörande bostad är sålt.

Vi säger upp alla diverse abonnemang, vilken befrielse och har bara vår båt, husbilen, hunden och varandra kvar.

Vi drar upp våra bopålar sen 7 år tillbaka och börjar med att övervintra i Malmö där vi inväntar vårsolen.

Där kommer vi att finplanera drömmen, umgås med våra 2 fantastiska barn Louise och Viktor och frilansa lite för att utöka resekassan ytterligare.

Som hjälp att infria vår dröm om ett friare liv tar vi hjälp av vår segelbåt, en Bavaria 46 cruiser som ska bli vår bostad.

Med den ska vi ta oss i första hand till Medelhavet.

Vi ska vandra, upptäcka världen, fiska, skriva, fota,läsa, lyssna på musik, njuta av varandra, förhoppningsvis träffa likasinnade under resans gång.

Kanske bjuda barnen på ett annorlunda julfirande.

Som för övrigt är med oss ändå, båten är döpt efter dom, Louvic.

Vi ser med spänning och fjärilar i magen fram emot vårt nya liv.

Vi hoppas och tror att vi under några år kommer att hitta tillbaka till meningen med livet egentligen.

För det kan väl inte egentligen vara att ”den som arbetar mest är bäst”.

Eller dom som har mest prylar är mest framgånsrik?

Nej, köphysteriken med platt tv, designermöbler, dyra kläder och störst bil har tagit alldeles för stor plats i människors liv.

Den karusellen vill vi inte vara med på längre.

Så vi hoppar av!

Och kastar loss.

Vill du följa med?

Följ oss på vår blogg

Kanske vi kan inspirera någon annan till att våga leva sin dröm.

Drömmen kanske inte varar för evigt, och alla dagar kommer inte att vara rosen skimmrande, men tänk dig att sitta på hemmet på ålderns höst och ändå veta att man vågat.